Efter att jag hoppade av skolan så blev jag att må så mycket bättre. Stressen släppte och jag kunde känna en lycka som jag inte känt på länge.

Denna känsla försvann lika fort som den kom.

Jag mår illa, är nere och har svårt att sova.

JÄVLA skola... Även fast jag inte går kvar så ska den förfölja mig resten av livet.
Jag ska nu, innan 31/5, betala in ett femsiffrigt belopp för något jag inte visste om. Pengar som jag fått utbetalat som de kräver tillbaka då skolan satt mig på 50%.

Jag har räkningar upp till öronen, en karl som inte tjänar pengar, hus, bil, hund och en dräktig häst.
Jag kommer gå in i väggen. Detta är solklart.

Det som gör mig så förbannad är att den där skolan inte tar något ansvar. Inte för fem öre.
Att en skola som är så oseriös förstår jag inte, ännu mindre hur en sådan skola kan få vara kvar.
Jag har mejlat en person från skolverket med denne tyckte att jag skulle höra av mig till skolskyddsinspektionen.

Egentligen borde jag överklaga det som skolan gjort fel... Men jag orkar verkligen inte. Jag orkar inte sitta i telefonen med massa folk, skicka brev hit och dit. Det tar så sjukt mycket på krafterna som jag inte ens har kvar.

Ibland känner jag att det skulle vara skönt att flytta hem, hem till Dalarna och bo med familjen. Utan häst, hund, bil, hus och pojkvän. Bli ung igen. Gå på lekis och inte behöva tänka på pengar och hur framtiden kommer se ut.

Jag är rädd för att blicka framåt. Jag vill inte vara den personen som står inför två val. Sälja allt jag har för att leva eller spendera massa pengar för att sedan bli ruinerad.

Nu sitter jag och väntar på att skolan ska ringa upp så jag kan få alla papper. Varningen, CSN-rapporteringen och frånvaropapprena.

J A G   O R K A R    I N T E    M E R

Här kommer två bilder på Ella från igår.

... Skitväder är det enda jag kan säga!

Nu har vi haft så otroligt mycket blåst här så man knappt kan vara ute.
Igår blåste det 10 m/s om inte mer!

Vi bor ju ute på slätten med gården omringade av åkrar, vilket gör att det blåser från alla håll och kanter här.
Hästarna har fått vara inne sjukt mycket under de senaste tre dagarna då maten blåser iväg och de bara försöker hitta en plats att stå där det är någorlunda vindstilla.

Jag försökte hålla mig till att bara låta dem stå inne när de äter, men det blev tufft.

Nu står dem iallfall ute och jag kunde slänga ut några kilon utan att det hann blåsa iväg. Jag kollade upp hur mycket det blåser och just nu är det ca 6 m/s vilket är ganska normalt för Klockrike.

Imorgon är det lovat sol, 9 grader och det ska endast blåsa 2 m/s. Perfekt vårväder!


På preggofronten har det i stort sett inte hänt något alls.
Ella springer ute i hagen och betar tillsammans med Thea som en vanlig häst.
Inne på natten är hon en bitch och försöker slå sönder mellanväggen mellan de två boxarna.
Juvret är lika litet som förut men nu sprutar det ur vätska så fort man rör vi den.


Nej. Nu börjat jag bli trött på att inte veta när den där lilla krabaten ska komma ut!

Theas luftiga trav förra veckan.

En liten kort informationsfilm om magsår hos häst.

Ta 1.5 minut och kolla på denna!

Snart ska jag åka iväg till skolan för att skriva ut mig, jag var där redan igår och lämnade böcker och datorn, men idag ska jag skriva på en massa papper som de inte hade klart igår.

Det lovades dåligt väder idag men jag känner på mig att vi får några timmar utan regn.
Jag tänkte då fixa hovarna på Ella och sedan få med henne på ett kort träningspass från marken.
Det ska bli kul att se hur mycket hon kommer igår då vi började med lite öppnor och slutor från marken i vintras.

Ella är en sådan häst som blir lätt psykiskt trött på arbete och har väldigt svårt att koncentrera sig. Det finns alltid så mycket annat runt om kring som är roligare att fokusera på.
När hon tröttnat på en uppgift så visar hon det väldigt tydligt, och ibland börjar hon även "spela dum". Då står hon där som tex Rugge (ni som vet hur man är), hon bara stannar och kollar på en som att man är dum i huvudet. Hon vet då inte hur man går fram, bak eller flyttar sig åt sidorna. Man är tillbaka på 0.

När fölet är föds så kommer jag, efter några veckor, börja träna Ella i hagen. Bara från marken till en början.
Jag har sedan ett tag tillbaka velat börja med lite AR, och det är det jag och Ella ska köra igång i sommar.
Jag längtar tills Ella får en fin kropp, finare överlinje, bättre muskler och framförallt starkare hjärna.

Jag har så många ideer och jag längtar tills jag kan börja bygga upp min lilla ponnyskrutt igen!

Dagen började med regn. Massvis med regn.
Ellas hage var så sjukt äcklig och jag visste inte riktigt hur jag skulle få ihop det med hage till henne.
Vi har ganska många hagar, men de flesta saknar en stolpe eller några isolatorer.
Jag funderade på om jag skulle släppa Ella till hagen på baksidan av ladugården, men då skulle hon bli orolig då hon inte ser Thea + att det är svårare att hålla koll på henne.
Det slutade iallfall med att de fick gå tillsammans i en lagomt stor, torr och inte så jätteupptrampad hage.
Ella var så himla glad över att få gå med Thea igen så hon struntade i maten och istället busade massor.
Det bästa hade varit om de kunde gå tillsammans ända fram till fölets föds då de trivs så himla bra ihop, de har sin rangordning och båda funkar bra med de platser de har i lillflocken.
Thea med ledarrollen och Ella som följaren.

Ella har idag varit otroligt gosig, vill bli kliad överallt. Under magen, på manken och rumpan är favoritställena för tillfället.
Hon är så himla kontaktsökande och följer efter mig som en svans när jag kommer in i hagen. Även om jag inte kliar henne så vill hon stå bredvid mig och bara vara.
Ibland kommer jag på mig själv när jag bara står och njuter. Jag har blivit så mycket gladare nu när jag blir av med den jobbiga skolan, mindre stress. Jag njuter av att bara gå utan jacka i hagen, känna hästlukten, se mina två hjärtan beta tillsammans i hagen.
Småsaker som man inte uppskattat tidigare har blivit så självklara nu.

Jag skulle aldrig någonsin byta bort mitt liv mot någon annans, även om det är saker i mitt liv som är jobbigt.
Jag ÄLSKAR att gå upp på morgonen just för att se de två glada ansiktena som kommer upp när man öppnar stalldörren.

Just nu ser jag bara så ljust på framtiden!
Jag längtar så sjukt mycket efter fölet och se denna växa upp här på gården, åh du kära framtid!

Ella den 11/4

Som jag sagt tidigare så kommer det nog aldrig komma ut något föl.

Ella visar obehag men inte så mycket mer än så.
Bebis hoppade och sparkade så mycket igår vid insläppet så Ella fick svårt att andas ordentligt.

Utöver detta så har ponny haft rejäla hormonsvängningar. Ena dagen jättegosig och lekfull, andra dagen en riktig bitch som tycker att man inte ens får kolla åt henns håll.

Här kommer några bilder från i torsdags.

Jag blir så glad när jag läser att dessa "stora stall" som Flyinge, Wången och Strömsholm ska öppna anläggningar för aktiv grupphästhållning.
SLU ska även göra några forskningsprojekt kring detta.

STOR TUMME UPP!

Nu siktar vi framåt och hoppas att det bara blir bättre och bättre för hästarna i framtiden!!

http://nshorse.se/2013/04/10/forskning-om-aktiv-grupphasthallning/

Jag har, som jag skrivit förut, bara tagit urin-testet på Ella.
Detta har gett mig ett litet hum om vilket dygn hon är. Nej, jag skojar bara.
Den 20/1 låg hon mellan 120-300 dygn.

Jag tog kontakt med en privatveterinär, som jag blev så varmt rekommenderad, men han ville inte ens komma hit och känna på Ella. Han sa att man kan UL:a ( göra ett utraljud) innan dygn 35, men efter det så är det svårt att avgöra "åldern" på fostret.

Självklart har jag skrivit på bukefalos och några har varit med om liknande, att veterinären inte vill komma ut och kolla, men andra hade haft veterinär ute som kunde se på ett ungefär vilket dygn stoet var på.
Jag fick däremot ett PM på buke där en tjej gav mig lite tips och även ett förslag till en annan veterinär.
Denna veterinär har sin station i Mjölby men som även åker ut.
Hon är specialist på hästgynekologi och bedriver semination på betäckningssäsongerna.

Jag drog iväg ett mejl för några timmar sedan och beskrev min situation. Jag tänker även ringa henne på måndag.
Jag vill helst veta hur länge till jag behöver vaka, eller om jag måste vaka alls än.

Nu får vi hålla tummarna på att hon kan komma hit och känna på Ella, och då får vi hoppas att en del av min stress försvinner, inte minst magkatarren!


Idag har iallafall Ella bockat och sparkat bakut. Galopperade in i stallet vid insläpp och har än så länge bara ätit lite kraftfoder, lite hösilage och mycket halm.
Ingen förändring med juver eller färg på vätskan. Heller inget i murvlan.
Jag märkte att hon däremot fått en grop uppe på korset. Jag vet inte om det är bäckenet som breddats. Hon har iallfall gått väldigt brett idag.
Hon hade bäddat över ALLT bajs i boxen... Det var ett rent h*lvete att mocka!
Ute i hagen har hon knappt ätit något, utan hon har hellre skrapat i marken och plockat små grässtrån.

Åh. Jag blir så fölsugen nu när jag sitter och tänker på allt detta, även om det tar musten ut mig!

Äggmagen 11/5 2010

Det är 2 månader och 3 dagar mellan dessa bilder.
Skillnad va?

2/2

Vi börjar från början.

Jag har haft ont i knäna hela mitt liv, läkarna sa växtvärk. När jag var 15 så sa läkarna att det inte kunde vara växtvärk mer.
Jag fick sluta springa då mina knän bara vek sig, jag kunde inte sova då det bara värkte och värkte.
Jag gick till läkarna ofta, fick tabletter och tider till sjukgymnast.

När jag flyttade ner till vreta så blev det värre. Jag kunde inte ta mig ur sängen vissa dagar och andra dagar kunde jag inte sova då det gjorde så ont. Jag försov mig och sov hela dagar då min kropp kraschade pga. värken.
Jag fick ingen hjälp och jag kunde inte gå till läkare då jag fortfarande var skriven i Ludvika.

Jag flyttade hem igen efter ett halvår och då började jag gå till vårdcentralen igen.
Efter ännu ett halvår så hade jag rejält ont och läkaren ville skriva ut starkare värktabletter. Då satte min mamma stopp.
Jag fick istället åka och röntga knäna, vilket så klart inte visade något, och sedan fick jag en remiss till en reumatolog i Falun.
Reumatologen gjorde "triggertest", vilket innebär att han trycker på punkter på kroppen och om man har ont så fick man säga till. Hade man ont på 11 av 18 ställen, tillsammans med en blankett man fick svara på, så fick man diagnosen Fibromyalgi. Denna fick inte jag även om allt stämde in.... Jag var för ung.
Istället sa läkaren att jag hade ont för att jag inte kunde sova, och därefter fick jag antideprissiva som skulle fungera som sömntabletter.

Kan ni tro att jag blev bättre?
NEJ.

Min lärare på skolan fixade en tid hos en fysioterapeut för hjälp, och när jag kom dit så sa dem att det är många tjejer i min ålder som har ont i knäna. Han sa även att han hade en vän (läkare/forskare) i skåne som forskade just kring ledvärk hos unga.
Jag fick ingen mer hjälp och jag fick försöka hålla ut.
Vid denna tid hade jag börjat få ont på fler ställen. Smärtan flyttade runt mellan knäna, höfterna, axlarna, armbågarna, händerna/fingarna och fotlederna.. Huvudvärk och migrän hade även blivit en del av mitt liv. 

Efter ett halvår hade jag flyttat ner till vreta igen, hit till gården, och jag skrev mig här nere.

I början hjälpte min läkare väldigt mycket. Jag fick tider till sjukgymnast och arbetsterapeut men inget blev bättre.
Jag fick ta många prover och det blev många vändor till vårdcentralen.
Till slut trodde han, efter att jag fått domningar och stickningar i ena handen och halva ansiktet, att jag hade MS.
Jag åkte till en neurolog och självklart hade jag inte MS.

Efter detta gick de vidare med att kolla FM (Fibromyalgi), och igen göra triggertest och fylla i blankett.
Sjukgymnasten som gjorde detta test sa att jag hade FM och jag var så glad! Även om jag visste att det inte gick att göra något åt smärtan, så visste jag iallfall vad jag hade.

Denna lycka varade inte länge då jag ville få ett intyg som visade att jag hade denna sjukdom då jag skulle börja nya skolan, realgymnasiet.
Jag fick såklart inget intyg då jag inte hade FM. Tydligen så var jag inte dålig i magen och hade inte så mycket huvudvärk som man behövde för att få diagnosen.

Jag bröt ihop totalt. Jag sprang ner till stallet och grät. Jag grät så mycket då jag förstod att mina resterande skolår skulle bli ett helvete.

Innan skolan började så fick jag gå på ett möte med min nya mentor och rektor.
Dem sa att det inte skulle vara något som helst problem att gå på den skolan även om jag hade ledvärk... Så länge som jag hade regelbunden kontakt med läkare som skulle fortsätta med utredningen.

Till en början gick det bra, sen blev det sämre.
Skolan var inte alls som dem lovade. Jag låg efter i kurserna och jag fick inte information när det hände nya saker i skolan.

Jag fick byta läkare efter ett tag då min fick byta vårdcentral.
När jag gick till den nya läkaren då jag behövde ett sjukintyg för en vecka så var han så otrevlig.
Direkt jag kom innanför dörren så sa han något i stil med "Du är deprimerad, du är deprimerad för att dina föräldrar flyttat till USA".
Jag började gråta igen. Varför ska jag gå till en läkare som beter sig som ett rövhål? Som hittar på orsaker som inte finns.
Det var som när jag gick till skolsystern på vreta och hon sa att jag hade ont i lederna för att jag blivit sexuellt utnyttjad när jag var liten. Jag kommer inte ihåg det, men kroppen gör det.
Iallfall så skrev läkaren ut antideprissiva som jag aldrig åt då det var samma som jag fick några år tidigare.

Efter detta så fick jag en ny läkare då jag vägrade gå till denna.
Min nya läkare var en bekant till Christoffers mamma. Han bor även här i Klockrike.
Denna läkare var en sådan som inte lyssnar. Inte känner. Inte bryr sig.

Jag fick ta mer blodprover och sedan rötga knäna. Och gissa vad? Det var INGET fel på mig.

När detta visade sig så började han prata på att det är något psykosomatiskt, alltså att allt är i min hjärna.
Detta är så himla konstigt då alla problem som jag har, har även min morfar fått leva med hela sitt liv.
Läkarna hittade inget fel på honom heller.

Nu tillbaka till skolan då.
Jag har inte klarat av att gå i skolan, ta hand om hästarna och huset.
Rugge blev såld och det blev bättre med stressen ett tag. Sedan blev Ella dräktig och stressen är tillbaka.
Förkyldningarna har kommit och gått hela det här året och detta, och kyla, gör min ledvärk mycket värre.
Skolan har tvingat mig in på evk (elevvårdskonferans), vilket är med biträdande rektor, mentor och skolsyster.
Vi kommer inte fram till något.
Efter några veckor så blev det ett nytt evk. Där sa dem att jag skulle göra 800 p denna termin. Vilket är att plugga 200 %.
Jag gick med på detta då de flesta kurserna var sådana som jag kan tenta av.

Skolan har gjort så mycket fel redan här så jag vet inte vad.

Men idag förstår ni, fick jag hem ett mejl från CSN, där det står att jag bara läser 50 % sedan 7 januari 2013.
Detta betyder att jag kan komma att få betala tillbaka 50 % av alla pengar jag fått in i månaden sedan januari.
Detta gör även att jag kommer att få 50 % av CSN för resterande tiden fram till studenten.
Jag mår redan dåligt som det är, jag har dåligt med pengar som det är, mitt LIV är jobbigt som det är.

Jag fick ett brev från skolan för ca en månad sedan där det stod att de kommer att rapportera till CSN att ajg har hög frånvaro. Inget om 50 %.
Ingen varning. Inte ett ljud om det till mig.
OM man ska sätta en elev på 50 % så ska väl skolan SÄGA det till eleven??

Jag går nu i skolan till 100 % och mår piss resten av dagen.
Det enda jag ork till är att fixa stallet och sedan ligger jag bara i soffan resten av dagen.

Jag är sååå nära på att hoppa av skolan nu. Börja plugga enskilda kurser på lernia och bara ta det lugnt.
Jag måste lära mig att sluta stressa och bara må bra!
Det var såååååå längesedan jag kan säga att jag mått bra. 

Jag hoppas på att Christoffer snart får ett jobb så han blir den som drar in mest pengar. Jag orkar inte ha den stressen mer. Allt hänger på mig. Jämnt!



I framtiden hoppas jag att jag får tillbaka min glöd till hästarna, smärtan ska vara kontollerbar och jag ska ha slutbetyg från gymnasiet.
Det enda jag kan göra är att sikta framåt!
 

Nuuu, snart, kanske, vem vet?

Idag vid insläppet, när jag gjorde min dagliga koll av preggoponnyn, så märkte jag att spenarna börjar fyllas på och att murvlan börjar bli rödaktig istället för rosa.
Normalt är den ljusrosa men har på senaste blivit mörkrosa, och nu rödrosa!
Framsteg eller? Vi får hoppas det!

Idag har Ella ätit MAX 3 kg ute idag, och annars har hon bara stått och solat och dagdrömt.

Just nu, ca 1,5 h efter insläppet, så har hon bara ätit kraftfoder + lucern och sedan stått och sovit,varit sur på magen och backat runt i minst 40 min.
Hon har aldrig ställt sig och vilat/sovit så här tidigt vilket så klart gör mig lite fundersam!
Hon har heller inte ätit något hösilage än, vilket är otroligt ovanligt.

Jag tror dock inte att hon fölar inatt, utan det dröjer nog några dagar.

Jag vill börja med att säga att detta är min egna uppfattning kring hagar.


Som de flesta människor vet så rör sig vilda hästar väldigt mycket, oftast runt 3 mil om dagen, detta för att leta föda, vatten och ett säkert ställe att vila på.
Tamhästar har istället maten och vattnet serverat, och de känner sig oftast säkra där de bor, och detta gör att dem inte rör på sig lika mycket.

De flesta häst- och stallägare har små hagar som till vår och höst blir riktigt geggiga.
Personligen så förstår jag inte varför man gör så. Varför man låter hästar, som är gjorda för mycket rörelse, gå i små sketna hagar som inte stimulerar dem överhuvudtaget.

I sommar kommer jag att bygga min egna fattning på "Paddock paradise", vilket ska stimulera fram mer rörelse hos hästarna.
För tillfället går hästarna i en varsin hage då Ella behöver fri tillgång till hösilage, och eftersom att Thea är den ranghöga, så hade jag inget annat val.
Normalt så går både Ella och Thea tillsammans och på vintern så kan dem gå i alla hagar på våran gård, vid fodring så brukar jag variera ställena så de inte står och förväntar sig att få maten på ett visst ställe.

Många tror att hästarna inte vill röra på sig på vintern när det är kallt och hösten och våren när det är geggigt.
Men för att sedan på sommaren, när det är varmt, tro att dem ska röra sig mer i stora hagar.
Detta är enligt mig helt fel, vilket visade sig förra sommaren när det var som varmast.

När det är varmt så står hästar oftast i skuggan och betar, rör sig inte speciellt mycket, och blir lätt svettiga. På vintern rör de sig för att leta föda, även om de får mat fyra gången om dagen. På våren när gräset börjar komma upp så går de gärna runt och betar, så länge det inte är för varmt, likaså på hösten när det sista gräset finns kvar.

Ligghallarna här används mer som skydd för värmen än skydd för kyla och nederbörd.

 

Egentligen har jag inte något att skriva.
Tror att fölet kommer att bo hemma (i magen) tills den fyller 18 år.

Ella har varit mycket piggare på senaste tiden, för bebis har det varit tvärs om.
Magen blir hängigare och längre bak, juvret lika litet, murvlan har varit ömsom slapp ömsom svullen med lite mörkare färg än vanligt. Vätskan från juvret är gulgenomskinlig och ganska klibbig.
Svansen har hon dock kliat mer, likaså hela kroppen.

I söndags fick Ella en liten dusch, och samma kväll låg hon ner och kollade mot magen några gånger.
När hon väl reste sig efter ett tag så stod svansen rakt ut! Jag tänkte att NU står det ut två små fötter där bak, men tji fick jag... IGEN

Efter detta har hon inte legat ner igen, och inte ett tag innan detta heller.
Jag vet inte om hon fick en förvärk eller vad detta var.

I natt så såg hon väldigt irriterad ut och varvade hetsätning med att vara aggressiv mot magen och Thea, och hade även bäddat/kraffsat upp en del av bädden.

Nu har jag faktiskt slutat bry mig så mycket och jag sover i stort sett hela nätterna. Jag hoppas på att hon, när det väl är dags, visar det ordentligt!


Bilder från idag 02042013