FY FAN FÖR DET ÄCKLIGA REALGYMNASIET!
Jag har haft ont i knäna hela mitt liv, läkarna sa växtvärk. När jag var 15 så sa läkarna att det inte kunde vara växtvärk mer.
Jag fick sluta springa då mina knän bara vek sig, jag kunde inte sova då det bara värkte och värkte.
Jag gick till läkarna ofta, fick tabletter och tider till sjukgymnast.
När jag flyttade ner till vreta så blev det värre. Jag kunde inte ta mig ur sängen vissa dagar och andra dagar kunde jag inte sova då det gjorde så ont. Jag försov mig och sov hela dagar då min kropp kraschade pga. värken.
Jag fick ingen hjälp och jag kunde inte gå till läkare då jag fortfarande var skriven i Ludvika.
Jag flyttade hem igen efter ett halvår och då började jag gå till vårdcentralen igen.
Efter ännu ett halvår så hade jag rejält ont och läkaren ville skriva ut starkare värktabletter. Då satte min mamma stopp.
Jag fick istället åka och röntga knäna, vilket så klart inte visade något, och sedan fick jag en remiss till en reumatolog i Falun.
Reumatologen gjorde "triggertest", vilket innebär att han trycker på punkter på kroppen och om man har ont så fick man säga till. Hade man ont på 11 av 18 ställen, tillsammans med en blankett man fick svara på, så fick man diagnosen Fibromyalgi. Denna fick inte jag även om allt stämde in.... Jag var för ung.
Istället sa läkaren att jag hade ont för att jag inte kunde sova, och därefter fick jag antideprissiva som skulle fungera som sömntabletter.
Kan ni tro att jag blev bättre?
NEJ.
Min lärare på skolan fixade en tid hos en fysioterapeut för hjälp, och när jag kom dit så sa dem att det är många tjejer i min ålder som har ont i knäna. Han sa även att han hade en vän (läkare/forskare) i skåne som forskade just kring ledvärk hos unga.
Jag fick ingen mer hjälp och jag fick försöka hålla ut.
Vid denna tid hade jag börjat få ont på fler ställen. Smärtan flyttade runt mellan knäna, höfterna, axlarna, armbågarna, händerna/fingarna och fotlederna.. Huvudvärk och migrän hade även blivit en del av mitt liv.
Efter ett halvår hade jag flyttat ner till vreta igen, hit till gården, och jag skrev mig här nere.
I början hjälpte min läkare väldigt mycket. Jag fick tider till sjukgymnast och arbetsterapeut men inget blev bättre.
Jag fick ta många prover och det blev många vändor till vårdcentralen.
Till slut trodde han, efter att jag fått domningar och stickningar i ena handen och halva ansiktet, att jag hade MS.
Jag åkte till en neurolog och självklart hade jag inte MS.
Efter detta gick de vidare med att kolla FM (Fibromyalgi), och igen göra triggertest och fylla i blankett.
Sjukgymnasten som gjorde detta test sa att jag hade FM och jag var så glad! Även om jag visste att det inte gick att göra något åt smärtan, så visste jag iallfall vad jag hade.
Denna lycka varade inte länge då jag ville få ett intyg som visade att jag hade denna sjukdom då jag skulle börja nya skolan, realgymnasiet.
Jag fick såklart inget intyg då jag inte hade FM. Tydligen så var jag inte dålig i magen och hade inte så mycket huvudvärk som man behövde för att få diagnosen.
Jag bröt ihop totalt. Jag sprang ner till stallet och grät. Jag grät så mycket då jag förstod att mina resterande skolår skulle bli ett helvete.
Innan skolan började så fick jag gå på ett möte med min nya mentor och rektor.
Dem sa att det inte skulle vara något som helst problem att gå på den skolan även om jag hade ledvärk... Så länge som jag hade regelbunden kontakt med läkare som skulle fortsätta med utredningen.
Till en början gick det bra, sen blev det sämre.
Skolan var inte alls som dem lovade. Jag låg efter i kurserna och jag fick inte information när det hände nya saker i skolan.
Jag fick byta läkare efter ett tag då min fick byta vårdcentral.
När jag gick till den nya läkaren då jag behövde ett sjukintyg för en vecka så var han så otrevlig.
Direkt jag kom innanför dörren så sa han något i stil med "Du är deprimerad, du är deprimerad för att dina föräldrar flyttat till USA".
Jag började gråta igen. Varför ska jag gå till en läkare som beter sig som ett rövhål? Som hittar på orsaker som inte finns.
Det var som när jag gick till skolsystern på vreta och hon sa att jag hade ont i lederna för att jag blivit sexuellt utnyttjad när jag var liten. Jag kommer inte ihåg det, men kroppen gör det.
Iallfall så skrev läkaren ut antideprissiva som jag aldrig åt då det var samma som jag fick några år tidigare.
Efter detta så fick jag en ny läkare då jag vägrade gå till denna.
Min nya läkare var en bekant till Christoffers mamma. Han bor även här i Klockrike.
Denna läkare var en sådan som inte lyssnar. Inte känner. Inte bryr sig.
Jag fick ta mer blodprover och sedan rötga knäna. Och gissa vad? Det var INGET fel på mig.
När detta visade sig så började han prata på att det är något psykosomatiskt, alltså att allt är i min hjärna.
Detta är så himla konstigt då alla problem som jag har, har även min morfar fått leva med hela sitt liv.
Läkarna hittade inget fel på honom heller.
Nu tillbaka till skolan då.
Jag har inte klarat av att gå i skolan, ta hand om hästarna och huset.
Rugge blev såld och det blev bättre med stressen ett tag. Sedan blev Ella dräktig och stressen är tillbaka.
Förkyldningarna har kommit och gått hela det här året och detta, och kyla, gör min ledvärk mycket värre.
Skolan har tvingat mig in på evk (elevvårdskonferans), vilket är med biträdande rektor, mentor och skolsyster.
Vi kommer inte fram till något.
Efter några veckor så blev det ett nytt evk. Där sa dem att jag skulle göra 800 p denna termin. Vilket är att plugga 200 %.
Jag gick med på detta då de flesta kurserna var sådana som jag kan tenta av.
Skolan har gjort så mycket fel redan här så jag vet inte vad.
Men idag förstår ni, fick jag hem ett mejl från CSN, där det står att jag bara läser 50 % sedan 7 januari 2013.
Detta betyder att jag kan komma att få betala tillbaka 50 % av alla pengar jag fått in i månaden sedan januari.
Detta gör även att jag kommer att få 50 % av CSN för resterande tiden fram till studenten.
Jag mår redan dåligt som det är, jag har dåligt med pengar som det är, mitt LIV är jobbigt som det är.
Jag fick ett brev från skolan för ca en månad sedan där det stod att de kommer att rapportera till CSN att ajg har hög frånvaro. Inget om 50 %.
Ingen varning. Inte ett ljud om det till mig.
OM man ska sätta en elev på 50 % så ska väl skolan SÄGA det till eleven??
Jag går nu i skolan till 100 % och mår piss resten av dagen.
Det enda jag ork till är att fixa stallet och sedan ligger jag bara i soffan resten av dagen.
Jag är sååå nära på att hoppa av skolan nu. Börja plugga enskilda kurser på lernia och bara ta det lugnt.
Jag måste lära mig att sluta stressa och bara må bra!
Det var såååååå längesedan jag kan säga att jag mått bra.
Jag hoppas på att Christoffer snart får ett jobb så han blir den som drar in mest pengar. Jag orkar inte ha den stressen mer. Allt hänger på mig. Jämnt!
I framtiden hoppas jag att jag får tillbaka min glöd till hästarna, smärtan ska vara kontollerbar och jag ska ha slutbetyg från gymnasiet.
Det enda jag kan göra är att sikta framåt!
Det gör ont att läsa det här... Usch.. :(Du förtjänar inte det.
Jag blir så arg på läkare som beter sig så. Jag försöker tänka att de har en press på sig uppifrån de också, ngt måste ju orsaka deras beteende..
Jag har yvärr blivit bemött på samma sätt. Jag har haft problem m knäna sen jag var 10 ty då jag vred till dem o ville inte gåt ill läkaren så haltade i två veckor op mitt knä "fastnade" i enhaltande position men jag fick äta piller o de blev bättre men gymnasiet hade jag sjukt ont i bussarna då jag pendlade om de var för trångt o ibland föll jag nästan ur bussen då knäna vek sig.
Jag har tyvärr varit dålig på att gåt ill läkaren så gjorde inte de så ofta för det men förra året gick jag o kollade hela mig på vårdcentralen då min magkatarr blev så jävlig o jag ville få koncentrerad att de bara var det o inte var ngt annat. Läkaren, på VC, sa att jag fick skylla migsjälv o måste sluta stressa typ o jag ahr haft huvudvärk i 5 år nästan varje dag o jag vet att de beror på att jag inte mått så bra, men fortf är det attityden som stör mig. jag är väl medveten om att det är min psykiska hälsa som gett mig magproblem o huvudvärk, men jag fattar inte hur de kan säga att ajg får skylle mig själv.
Samma då jag blev kanonfull en gång påkrogen o ramlade o min kompis körde mig till akuten kl 4 på natten. jag blev inlagd o hade lätt hjärnskakning sa det, alla var jättetrevliga förutom ett rövhål till sjuksköterska som väckte mig kl 9 o sa att jag kunde gå hem nu o att jag minsann inte skulle få ngt vatten för jag skulle få lida för mina synder o att jag skullet änka på vad jag ställt till med o sen sket han i. jag kände inte igen mina föräldrar först då de kom på natten o han tänkte bara lämna mig där på orgonen, hur fan skulle jag ta mig hem?
När jag var yr i 1,5 vecka senare ringde mamma till sjukvårdsupplysningensom sa att jag ahde en kraftig hjärnskakning. jag hittade inte hem från stan då jag körde bil en vecka efter jag ramlat o varje gång jag blir förkyld får jag cp ont i näsan som jag mest troligt slog av eller iaf fick en spricka i, hela näsan bultar.
Det finns såklart fina människor som hjlper, men de här rövhålen kan ta sig. de borde inte få va läakre!!!
O lärare... Usch... Hur kan de göra så? O hur fan kan man säga till ngn att "du är deprimerad". Det är idioti. Bara för att "bli av med folket" o ge dem antidepressiva.... GAAAH!!!!
Jag hoppas allt löser sig o tänkt på de fina fölet som snart kommer! Jag hoppas det ger dig all energi du behöver!! Vi hejjar på er från Norrland!!
Ja det förstår jag. Hur kan de göra så? Det är omänskligt med 200% o borde inte vara lagligt ju... Vi håller alla tummar, tår, hovar o tassar vi har här!! <3
Jag läste det!! Hoppas det äntligen löser sig för dig då o jag förstår tyvärr din magkatarr... det är enormt svårt att ha ett normalt liv o hålla humöret uppe med den skiten...
Ja verkligen!! Vi håller allt vi har som sagt! :)
Det gick bra. Jag hade en period i slutet på 2:an början på 3:an som var min svacka i skolan då jag mådde riktigt dåligt o började agera mer utåt ist för inåt som tidigare fast jag mådde sämre året innan.
Jag rökte upp till 1 paket per dag, skolkade en hel del o festade nästan varje helg men efter ett IG på ett delprov i fysik bröt jag ihop helt (mitt första IG ngnsin) o började gråta på lektionen men efter det så tog ajg tag i mig själv, kontaktade även en kvinna min familj pratat med året innan som fick mig på fötter igen, så jag är nöjd med mina betyg o har behörighet till egentligen alla utb förutom topptopp typ läkare då, dock kommer jag inte in på allt pga höga antagningspoäng men...
Skolorna är dock extremt dåliga på att bry sig. Det har väl kanske inte tid eller resurser men det är tragiskt- Mkt skulle kunna upptäckas där o tex var jag godkänd i halva matte D men hoppade av pga att min lärare sa att alla skulle sänka sig ett betyg från matte C o var sjukt opeppande o tyckte mest att jag var en idiot (jag o min kompis var ganstrar i klassen, gick Natur...) o eftersom jag hade g i mate c förväntade jag mig ig o bytte då o läste psykologi ist. Ngt jag ångrar nu då jag hade klarat kursen mest troligt om han bara hållit käften..!
Ja verkligen. Det är svårt men det går! Man måste bara hitta motivationen! O förstår att de är jobbigt med hästarna ibland, men jag tror ändå att de är dem som kommer hålla dig levande. Det känns som vi känner rätt lika ansvar för hästarna o hade jag inte haft Ilda vet jag inte om jag suttit här idag, för att låta dramatisk. Men de ger än iaf en anledning att fortsätta, för de har ju ingen förutom oss!
Jag hoppas verkligen det! Jag förväntar mig dock att inte komma in... antagningspoängen var över 19 i fjol, dock öppnar ju en till utbildning i år men jag cet inte hur mkt det hjäper.
Jag har iaf sökt in till Matte D eller 4 eller vad de heter nu, o tror det börjr i maj isåfall o sen borde jag ta mig in på iaf en kurs så isåfall läser jag kriminologi en kurs på halvfart i ett år o Matte D på komvux, också på distans till jul.
Tkr matte är skitroligt o sen söker jag in i ytterligare en grupp med Matte D o får mer meritpoäng så jag hoppas jag isåfall tar mig in 2014. :)
Hur mkt poäng från gymnasiet har du klarat hittills? Alltså hur mkt har du kvar att läsa? Är det hovar som gäller för dig eller vad vill du bli "då du blir stor"? :P
Haha ja jag hoppas också!
Kriminolog är en sådan som utreder brott o jobbar med hur o varför brott uppstår vilka som begår dem osvosv. :) Leif GW Persson är ju kriminolog! :)
Är ju svårt o veta vad som är rätt men jag är ju sjukt intresserad av hur man tänker o fungerar, psykologi, känslor osv, allt sådant men jag tror psykolog skulle bli för jobbigt psykiskt då jag ofta har tagit på mig vänners problem för mkt till mina egna, tom mer än de själva gjort, men de r väl iof också ngt man lär sig med tiden.
Men kriminolog är det enda som känns som att det stämmer in på mig. Tkr brott är intressant o de låter väl konstigt men jag är ingen som brinner för att sätta brottsllingar i fängelse, jag står bakom "att fängelse är bevisat som ofungerande då många begår brott igen då de kommer ut", typ. Svårt o förklara då jag inte heller kan så mkt i ämnet men jag vill helt enkelt förstå mänskligheten bättre :P o jag tkr det är fascinerande, hur korkat de än låter, att man "vågar" utföra vissa brott, det känns så långt ifrån min verklighet att skjuta av ngn skallen så det blir på ngt vis fascnerande, än om jag inte ngnstans står bakom det!
Haft långa diskussioner m pappa om de o han tkr jag är hel jävla rubbad haha!! :P så jag förstår om du också tkr det ;)
Ja distans är kung! jag hatar grupparbeten o skit så det känns som att de kmr bli bra! är bara grymt less på gävles jävla universitet, de kan inte svara på nga frågor o säger bara att jag ska ringa o fast de är en distansutb än om ortsbaserad så har de fler träffar än en campus utbildning i sundsvall! blev iaf sundsvalls om första val! :)
Okej. är det inte 2500p man behöver?
Jag tror du kommer klara det galant! Kan man med en ardenner kan man väl med det mesta ;)
Okej intressant! Vad är det för eget du vill starta? :)
TACK! :D
Jaha, sedär, jaghar ingen koll alls märker jag ju mer jag kollar upp plugg:P
Jaha vad kul!! Hoppas allt går i lås!!
Är det ngt som sätter käppar i hjulen att ni inte kommer bo kvar där el är det bara allmänt att saker kan förändras? :) Ja verkligen SUPERFINT nu bor°°° :D
Det är som att läsa min egen historia! Jag hade precis lika ont och mådde som du när jag gick på gymnasiet, blev runtslussad från läkare till läkare. Idag är jag smärtfri, tack vare träning (styrketräning på gym efter sjukgymnast), kostomläggning (minimalt med kolhydrater) och flytt (huset jag bodde i var vattenskadat, vilket kan sänka immunförsvaret). Jag kan fortfarande känna av det när jag har högt blodsocker (diabetiker) vilket ju innebär att det är kopplat till kosten, när jag äter lite kolhydrater går inte blodsockret upp och jag slipper smärtan. Kanske kan vara något att testa, även om du inte är diabetiker?