Nu är hästarna släppta på bete tillsammans med två av stona som Rebelle gick med förra året.

Självklart är det en jobbig period nu och hästarna har fått vara i bakgrunden av mitt liv för tillfället.

Men de lever och mår bra här hemma på gården. 
Egentligen skulle de ha åkt på bete förra veckan men pga. mitt mående så fick jag skjuta upp det.
Istället hoppas jag på att de åker nu i helgen eller nästa vecka.

Jag var nere vid hästarna idag för att fylla på vatten och då passade jag även på att ta några bilder.
Man märker tydligt på dem att de behöver få mer uppmärksamhet och motion då båda blev något galna när jag kom ner dit.

Jag låter bilderna tala för sig själv.

En stor sorg ligger över gården sedan den 30:e maj.
Allas våran älskade Per-Arne somnade in efter några månaders sjukdom.
Det är så otroligt tomt utan honom och vi saknar honom mer för varje dag som går.
Han var den bästa svärmorfarn jag någonsin skulle kunnat fått. Vi gjorde allt tillsammans och han lärde mig nästan allt han kunde.

Med detta tunga besked så kom även beskedet att gården ska säljas. Detta blir vår sista sommar här på gården.
Jag vet inte ännu vart vi tar vägen eller när vi måste flytta. Allt känns så kaotiskt, stressigt och sorgligt.

En sak vet jag iallafall. 
De fem åren jag har haft här är de bästa fem åren av mitt liv och jag ångrar ingenting.
Jag vill minnas när vi byggde stallet, fikat klockan tre inne hos Per-Arne och Emmi, gräsklippning, bilmeck, vedklyvning, traktorkörning och mycket annat roligt vi gjort här.

 

Tack för allt, världens bästa och mest underbaraste människa!