Idag fick hästarna brassa i solen, utan täcke, i några timmar!
När jag kom ner vid fyra så hängde de på låset igen så jag öppnade stalldörrarna för att ge dem möjlighet att gå in en stund.

Självklart ville de in, så de fick lite hösilage och jag tänkte verka lite traktstöd på Ella samt borsta alla tre.
Jag hann borsta Ella och Rebelle innan jag skulle verka traktstöden.

Ellas hovar är JÄTTETORRA även fast vi har blött och gegga, strålarna har även växt till sig ordentligt efter Pau D'arco kuren + att framhovarna nu, efter två år, börjat skåla sig!!!! Äntligen!
Iallfall så tog jag min hovkniv, som förövrigt vässades för en vecka sedan, och sedan de trasiga tunna ridhandskarna jag brukar använda i stallet (inte vid verkning) och började karva.
När jag var kvar med traktstöden så skulle jag ta bort en flik från strålen, och vips så var kniven långt in i vänstra pekfingret!

Fick lite smått panik så jag ringde Christoffer och sa att det rann blod och att jag trodde att jag skulle svimma. Just då mådde jag inte så dåligt, utan tog ett kort med mobilen. Det rann verkligen blod och när jag stod och kollade på det så började jag skaka. Inte bara lite, utan jag skakade som om jag dansade efter regn!
Jag sköljde av med kallt vatten och tryckte ihop såret samt satte handen högt, precis som man lärt sig i scouterna.
Chrille kom springandes med en "första-hjälpen låda" som om jag vore döende.
Efter detta kommer jag inte ihåg så mycket, förutom att han ledde mig upp till huset då jag höll på att svimma.
Väl uppe i huset så lade jag mig i sängen, fick ett glas vatten och två ostmackor och höll handen högt. Sedan bara släppte det. Jag slutade skaka och visste inte riktigt vad som hänt.

Jag vill inte vara den som är den, men jag är verkligen inte vek vad gäller skador (förutom på hästarna, då bölar jag som en liten unge). Jag förstår verkligen inte varför jag reagerade så. Jag skar mig i fingret och höll på att svimma? 
Visserligen hade jag inte ätit på hela dagen, men min reaktion chockar mig!