Här har det inte hänt mycket på länge.

Rebelle blev iallafall sex månader i fredags och hennes pass är klart!
Anledningen till varför Rugge står som okänd är helt ärligt för att jag inte hade råd till att punga ut över fem tusen för ett pass. Jag har trots allt varit utan inkomst sedan oktober pga. att jag gick in i väggen i juli/augusti och då blev studierna påverkade = inget CSN + återkrav.

Jag har i vilket fall sagt till mig själv att inom två år så ska Rugge stå med i passet, då man kan komplettera i efterhand.

Rebelle är nu ca 130 cm och högre bak. Bara 12 cm kvar tills hon är lika stor som Ella.... Jag trodde att Ella var 145, men tji fick jag. Jag har nästan en C-ponny....

Annars så har jag nu börjat leta medryttare till Ella då jag verkligen vill att hon ska komma igång igen.
Jag hade en annons uppe för några månader sedan men jag fick bara svar ifrån 12 åringar, vilket hade varit helt okej om det vore någon annan häst. Jag vågar helt ärligt inte släppa ut ungar i skogen på Ella då hon tycker att det är otroligt roligt att springa snabbt. Ifall något skulle hända så skulle jag få sådana otroliga skuldkänslor.

Men iallfall. I förra annonsen så sökte jag någon som ville köra lite akademiskt och att medis skulle arbeta mycket från marken. Det var INGEN som läste det. Alla frågade direkt om att rida och hoppa. Speciellt hoppa. "Hur är hon att hoppa?", "När får man börja hoppa?", "Hur högt har hon hoppat?". De meningarna fick jag många av.

Det är tragiskt när man skriver en annons om hela Ellas situation, att hon haft föl och att hon inte har speciellt mycket muskler för tillfället, för att sedan få sådana dumma frågor som jag redan skrivit ut i annonsen. Jag skriver ALLTID att jag inte vill att medryttaren ska hoppa.

Skitsamma.

I denna annonsen struntade jag i att skriva att jag sökte någon som ville träna akademiskt och vips så fick jag svar. 

Jag vet inte ens om jag vill svara på mejlet. Jag får sån ångest så fort yngre tjejer skriver då jag egentligen bara vill skrika ut NEJ, nej jag vill inte ha dig. Men samtidigt måste jag ändå tänka på hur det var när jag var yngre. Jag var tuff och ansvarsfull. Klart att det måste finnas fler sådana?

Jag vet att jag måste skaffa medryttare för jag vill verkligen inte se Ella stå i hagen och tyna bort, se musklerna försvinna och lederna bli sämre. Jag vet även att jag inte kommer att klara det själv. 
Jag har nog mycket press på mig att gå och mata hästarna fyra gånger per dag, verka hovarna varannan vecka, borsta, byta täcken osv.

Jag har egentligen ingen lust att sätta igång Ella när jag vet att det står en till häst i hagen som också borde sättas igång och jag får sån ångest över det. Det blir sån press då jag vill att alla hästarna ska må bra.

Ne, nu måste jag gå ut med Elliot och slippa tänka på det här. Varje gång jag tänker på det så vill jag bara gå och lägga mig igen.