Hur ligger det till?
Min plan var ju att sätta igång Thea ordentligt, jag gjorde till och med ett helt träningschema för januari. Snart är januari slut och jag har ännu inte satt igång henne.
Jag var ute och red en lång skogstur med henne för snart två veckor sedan men efter det så har jag varit tvungen att komma ikapp i skolan och förra helgen blev jag sjuk.
Jag hoppas kunna komma igång så snart som möjligt men jag vet inte om det kommer hända.
Det är nog inte många som vet det men jag har otroligt dåliga leder sedan ca 6 år tillbaka och det blir bara värre och värre för varje år. För några månader sedan började jag få huvudvärk/migrän dagligen och min högra axel har pajat.
Det börjar kännas lite så att JAG bara kommer att hålla för skogsridning, vilket ni kan förstå är inte så himla kul.
Jag älskar att utvecklas tillsammans med hästarna, men just nu känner jag inte att det är möjligt.
För någon vecka sedan så fick jag mina repgrimmor jag beställt och jag kände att NU ska jag komma igång med "NH", träna Ella från grunden, komma närmare Thea. UTVECKLAS!
Till råga på allt så känner jag att min stundent är lååångt borta och jag tror inte att jag kommer att gå ut skolan med ett slutbetyg. Det känns helt sjukt att jag, efter 6 år, inte kunnat göra klart 1250 p i gymnasiet.
Jag är snart 21 och har inte gått ut gymnasiet.
Mina tankar börjar bollas om att jag inte kommer kunna göra det jag alltid drömt om. Starta egen verksamhet men inriktning teori, ridning och läger. Att utbilda mig till hovvårdsspecialist är något jag måste börja lägga på hyllan.
Jag orkar knappt gå upp ur sängen för det enda jag får veta då är hur värdelös jag är som inte kan göra något!
Jag har absolut DRIVET till att göra saker, men min kropp säger emot mig i allt jag gör. Även att gå ut med hunden i 10 min är en utmaning för mig och jag måste hela tiden pressa mig själv/min kropp för att ens kunna göra något överhuvudtaget.
Just nu vill jag bara bävra in mig i huset och kasta bort mitt liv. Hoppas på att min sambo kan hitta ett bra jobb så jag bara kan ligga i soffan hela dagarna.
Jag hoppas INNERLIGT att min livskraft kommer tillbaka igen. Jag vill verkligen känna mig som en normal människa igen!
Den 29:e ska jag på evk på skolan igen. Det är absolut det jag behöver just nu. Ännu mera skit från skolan som jag trodde skulle hjälpa mig!
Nu låter jag säkert jättedeppig, och ja, det är precis vad jag är.
Keep on fighting! Tänk tillbaka på Ruggugglan, det finns ingen jag hellre skulle köpt en häst av än dig! Du förstår inte hur rädd jag var, sen träffade jag dig o allt kändes så jävla rätt o bra. Fast Rugge är dryg ibland o inte förstår eller kan allt som 3åriga halvblod kan så är han den snällaste hästen jag, o fler med mig, ngnsin träffat. Han har inget ont i sig överhuvudtaget, du är en STOR del i det!
Han är helt oförstörd, precis som jag ville ha honom, han är en häst med bevarad livglädje, han tror fortf på människan för han har aldrig sett ngt ont. Varje gång han möter mig i hagen så fort han ser min bil påminns jag om det, om dig o vilken fantastisk start du gav honom i början på hans liv :)
Don't forget that!
O jag hoppas som fan för dig att du ska få en miniRugge, även om jag själv 9mmer gruva ihjäl mig för att jag också får det ;) Ta hand om er!! Stora kramar!!