Ibland går det inte riktigt som tänkt
Jag kan väl iallfall berätta hur det gick med long reiningen i måndags...
Det började bra i hagen, Ella var på hugget och det verkade som att hon ville följa med och träna. När vi var inne och jag borstat klart och skulle dra på henne tränset så stack hon. Hon sprang runt i stallet ett par gånger och sen in i Theas box. Jag fattade verkligen inte varför hon gjorde så, det var som att hon blev livrädd för något...
När vi väl skulle gå ut så var det som att hon aldrig hade blivit tömkörd i hela sitt liv. Hon lyssnade inte på tygeltag och hon kunde definitivt inte böja eller svänga. Hon lyssnade däremot ganska bra på rösten, lite bättre än vanligt. Vi fick iallfall till slut till några öppnor i båda varven.
Jag vet inte om det var det bettlösa som var skumt, men något fel var det iallafall. Jag har dock använt det bettlösa alternativet på det tränset förut, så jag vet helt ärligt inte vad som var fel.
Men när hon blir så där jobbig så blir jag verkligen asförbannad, jag vill att hon ska lyssna, lika bra som hon brukar göra. Jag blir sur på mig själv, men mest på Ella, hon var så himla nonchalant.
Jag vet såklart att man aldrig ska bli sur på en häst, men när man visar henne, övertydligt, hur hon ska göra så tycker jag att hon inte ska smita undan och låtsas som att hon inte kan något.
Ibland önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden, ca 2,5 år, på den tiden var det bara JAG och ELLA.
Jag skulle aldrig ha tagit Thea, aldrig köpt Rugge, aldrig satt min fina ponny sist.
Ella och jag var mycket nära varandra förut, vi har varit med om en sjuhelvetes resa för att komma dit vi är nu, och om jag bara hade hållt mig till Ella hela tiden så hade vi nog kommit ännu längre.
Jag vet inte riktigt om det är därför hon inte lýssnar på mig mer, men det känns lite som att det är prist på respekt från hennes sida. Hon verkar tycka att det är helt okej att strunta i det jag ber henne om.
Ibland finns det så många ordspråk som passar in i mitt liv, och dessa är några som jag tänker på hela tiden:
"What does'nt kill you makes you stronger"
"You don't know what you got until it's gone"
Jag vet inte riktigt varför jag tänker på de meningarna, det stämmer inte in till punkt och prickar, men de är meningar som står mig nära för tillfället.
Sådana dagar kommer och går, det är bara att lägga nivån på noll och ta sig runt fyrkantspåret och sen säga tack och hej. Lika som vi har dåliga dagar har hästar dåliga dagar som beror på saker som vi oftast inte lyckas förstå. Andas lugnt och håll dig neutral :)
Jag känner igen det här med Ilda. För mig tror jag det är för att jag tar allt så seriöst o personligt. Varje detalj överanalyserar jag o undrar om ilda mår bra eller dåligt, om hon vill vara med mig eller om hon hatar sitt liv, typ. Jag höll ju på bli sinnesjuk i början då Rugge jagade henne, o jag började nästan tycka illa o rugge o började tänka att jag gjort helt fel som köpt honom. Tills jag försökte se det mer med en klackspark typ. Att ilda faktiskt hade "dödat" honom i början då han betedde sig som en gris, o eftersom jag var övertygad om att det bara var lek från hans sida o att han inte var dum, så kanske ilda tyckte samma?
Det är svårt. Sjukt svårt. Det är både bra o dåligt med en "sju helvettes resa" som du säger, jag kan känna i det lite. Man får en fantastisk relation, men just nu har jag lite svårt att ta det positiva, det blir på ngt vis så mkt känslor att jag glömmer bort att vara realistisk.
Men jag tror man måste försöka ta det mindre personligt på ngt vis. O alla säger att man inte ska bli arg eller sur, men blir man det så blir man det, hästarna kmr ju känna oavsett om man är det eller inte, o så läönge man inte piskar ihjäl sin häst, vilket jag är rätt övertygad om att du inte gjorde :P så tkr jag det bara blir falskt att säga bli inte sur, så ska man låtsas strutta runt där o va så glad. De kommer ju ändå känna besvikelsen man egentligen känner.
Oj.. Lulligt o långt som vanligt.. Haha.. Var bara tvungen att lämna en "I feel you" kommetnar :P