Nu börjar den inre stressen släppa. 
Valparna har fått tid på djurklinik för vaccination, chippmärkning och besiktning redan på måndag förmiddag.
Jag lade upp en annons igår på de valparna som inte är tingade och jag har redan fått tre intresserade.

Om ni vill kika in på annonsen så finns den HÄR.
Två tikar och en hane kvar!


Utöver detta så har jag fått lite bekräftelse på att hästar vet mer än vad man tror.
Jag vill vara skeptisk till "djurkommunikation", men Thea har gjort det svårt för mig.

Lisa, Theas ägare, har jobbat tillsammans med en kvinna som säger sig kunna kommunicera med djur.
Hon bor alltså i Ludvika och åker inte ut till djuret för att kommunicera med det.
Theas första "session" med denna kvinna var för tre år sedan när hästarna precis flyttat till Klockrike. Redan då sa Thea saker som man inte kan veta om man inte har träffat varken Ella eller Thea tidigare.

Hon sa bland annat att hon gillade doften av landet och att kolla ut igenom fönstret i stallet på morgonen.
Hon frågade även om det var normalt för en ponny att klia sig så mycket.
Denna kvinna vet inte om att Thea går med Ella och att hon även har eksem.

I förrgår fick jag mer bekräftelse.
Denna kvinna pratade med Thea igen då Lisa vill veta hur hon mår då hon i stort sett blev utdömd när vi var inne på klinik med henne.
Thea bablade på otroligt mycket om mig. Helt sjuka saker som ingen kan veta.

Hon sa att jag måste börja träna ryggen, annars kommer det att gå dåligt. Ingen förutom Christoffer vet om att jag klagade på min ryggont efter att jag verkade Thea i måndags.
Hon sa även att hon tycker om när jag sjunger i stallet då det blir en helt annan stämning då. Jag skulle inte heller känna en inre stress över att jag aldrig blir klar i stallet och att jag istället börde strunta i insidan och lägga mer fokus på utsidan av stallet/i hagarna. Inte nog med det så sa hon att jag skulle sluta tracka ner på mig själv, vilket jag inte ens själv tänker på att jag gör. Men enligt min syster och Lisa så har jag lätt för att göra det.

Jag vet egentligen inte vad jag ska tro, jag har så svårt för att förstå att det kan vara sant. Det är alldeles för mycket som stämmer för att det inte ska vara sant, men samtidigt så är det så sjukt svårt att fatta att man faktiskt kan kommunicera med djur. Det ska inte vara möjligt!

Jag överväger nästan att be denna kvinna prata med Ella, då hon är den hästen jag känner att jag förstår mest.
Vi får se. Men om jag bestämmer mig för att göra detta så kommer jag att skriva ut det här på bloggen och vara lite kritisk kring det som sägs.

Inatt strax innan 12 föddes ett litet fuxsto med bläs och ljusa ben.

Ella är en helt underbar mamma!

 

Fölis har diat och bajsat och Ella har släppt efterbörden.

 

Berättar mer imorgon och lägger upp lite bättre bilder!

 

Jag har egentligen inget att skriva mer än att juvret växt och att Ella som minst är på 314 dygn.

 

Här kommer lite bilder från idag.

Nu är det ett tag sedan jag skrev här. Och vet ni vad? Inget föl...

Baterietestet visade ingenting = hon har ingen juverinflammation!
Utöver detta så har hon vit mjölk i båda halvorna nu och juvret har börjat gått ihop.

Idag fick Ella gå ihop med Thea igen. Tänkte att de kan få gå tillsammans på dagarna och sedan vara i separata hagar om nätterna.


Annars har inte mycket hänt här. Förutom att vi fått valpar då. Elliot parades med min väns renrasiga Jack Russel och i fredags kom fem små friska valpar.
Jag och Christoffer har bestämt oss för att behålla en. Lilla Rasmus på Luffen. En helvit liten grabb med en mörk prick på vänster öra. Hur söt som helst!


Här kommer lite bilder på Ella, Rasmus och Elliot :)

Nu sitter jag här och skriver efter att ha varit nere i stallet i tre timmar.

Vid tolv kom veterinären eftersom jag varit lite misstänksam kring den stora juverhalvan. Igår när jag skulle kolla färgen på mjölken (ja, jag gjorde det även fast jag sa att jag inte skulle det) så var den jättegul/orange och det var som "bitar" i den. Det såg nästan ut som apelsinjuice med fruktkött i.

Vetten tog iallafall med sig ett prov så det ska bli bakterietestat, vaccinerade båda hästarna och sedan kollade hon magen och bäckenbanden på Ella. Hon trodde att fölis skulle titta ut inom en vecka (YAY).
Vetten sa att jag skulle mjölka ur några gånger om dagen för att få ur eventuella bakterier och jag klämde ut några droppar redan efter några timmar. Mjölken var då vit/gul(??), vet inte riktigt om det är bra eller dåligt.

Nej. Nu hoppas jag bara på att Ellas juver visar negativt på bakterier och att det sedan kommer ut ett stort och friskt föl!

Nu har det tagit mig några timmar att fixa designen men självklart ska det vara något som krånglar.
Det går alltså inte att kommentera eller se andras kommentarer, men håll ut! Jag fixar det tills på fredag.

Som plåster på såret (mest för min egen del) så lägger jag upp några bilder på två föl som stod på ridverksamheten Nyckelby 2012

Nu börjar allt lösa sig.

Jag börjar mina kurser på måndag, återkravet är uppdelat, jag är behörig till csn bidrag och lån, hästarna mår bra och Ellas hovar börjar se bättre ut!

Jag är glad, inte så glad som jag skulle kunna vara, men jag är glad.
Mitt liv har alltid bestått av svackor. Antingen är allt skit eller så är det asbra, aldrig mitt emellan.
Just nu är mitt liv mitt emellan, för första gången någonsin. Jag har det inte så dåligt så jag vill springa och gömma mig i en skog, men jag är inte heller så glad så jag vill skrika ut till alla jag känner.

Nu måste jag fokusera framåt, bara köra stenhårt på kurserna. Leva ett riktigt liv.

Jag måste börja förstå att livet inte behöver vara skitbra för att vara värd att leva. Man kan fungera iallafall.


Vi får hoppas att min sommar blir lika bra som jag planerat. Skola, jobb på gården, föl och friska människor och djur.
Jag ska även ta detta med skolan till ett slut. Alla ska få veta om hur denna skola betett sig, och fortsätter att bete sig mot dem som fortfarande går kvar.
Jag tänker inte ge upp utan en fight!

Ellan och jag + min snygga outfit den 7/12 2012

Jag skriver det här nu för att jag är så JÄVLA förbannad.

Jag har tappat lusten för allt.

Jag har äntligen fått tag på kärringen som har hand om frånvarorapporteringen, men tog hon något ansvar för vad som hänt?
NEJ
Kunde hon skicka ut några papper som skickats till mig?
NEJ
Hade hon några kopior på papprena som skickats tidigar?
NEJ

Jag är så jävla trött på privata gymnasieskolor, hur de kan bete sig, hur de inte kan ta något ansvar, hur de kan ha sån sjukt dålig koll på allt som försegår.

Jag blev så sjukt glad när jag såg att denna skola blivit anmäld och att skolinspektionen sett att det är något som inte stämmer då eleverna får dåliga betyg...
Nu är det min tur att anmäla!

Jag tänker, och kan inte betala ut 17 000 för ett fel som skolan gjort. De kan inte lova mig något som de sedan inte kan hålla.
Jag kommer aldrig få mitt sjukintyg tack vare de förbannat dåliga läkare och därmed kan jag aldrig bevisa att min ogiltiga frånvaro är giltig.

Jag ska kämpa, jag ska ta mig tillbaka och jag ska skriva ut så alla vet hur dålig den där skolan är!
INGEN ska behöva gå igenom det helvete som jag fått vara med om.
Äckliga jävla Realgymnasiet i Linköping. Äckliga oseriösa lärare, rektor och övrig personal.
Jag hoppas att dem mår bra när de får veta att eleverna får dåliga eller inga betyg och jag hoppas innerligt att dem vet att det är deras fel.

Jag orkar inte med fler tårar, huvudvärk och sömnbrist. Insidan av mig är så jävla trasig...

Jag har nu mejlat både skolverket och skolinspektionen, så nu får det fan hända grejer!

Efter att jag hoppade av skolan så blev jag att må så mycket bättre. Stressen släppte och jag kunde känna en lycka som jag inte känt på länge.

Denna känsla försvann lika fort som den kom.

Jag mår illa, är nere och har svårt att sova.

JÄVLA skola... Även fast jag inte går kvar så ska den förfölja mig resten av livet.
Jag ska nu, innan 31/5, betala in ett femsiffrigt belopp för något jag inte visste om. Pengar som jag fått utbetalat som de kräver tillbaka då skolan satt mig på 50%.

Jag har räkningar upp till öronen, en karl som inte tjänar pengar, hus, bil, hund och en dräktig häst.
Jag kommer gå in i väggen. Detta är solklart.

Det som gör mig så förbannad är att den där skolan inte tar något ansvar. Inte för fem öre.
Att en skola som är så oseriös förstår jag inte, ännu mindre hur en sådan skola kan få vara kvar.
Jag har mejlat en person från skolverket med denne tyckte att jag skulle höra av mig till skolskyddsinspektionen.

Egentligen borde jag överklaga det som skolan gjort fel... Men jag orkar verkligen inte. Jag orkar inte sitta i telefonen med massa folk, skicka brev hit och dit. Det tar så sjukt mycket på krafterna som jag inte ens har kvar.

Ibland känner jag att det skulle vara skönt att flytta hem, hem till Dalarna och bo med familjen. Utan häst, hund, bil, hus och pojkvän. Bli ung igen. Gå på lekis och inte behöva tänka på pengar och hur framtiden kommer se ut.

Jag är rädd för att blicka framåt. Jag vill inte vara den personen som står inför två val. Sälja allt jag har för att leva eller spendera massa pengar för att sedan bli ruinerad.

Nu sitter jag och väntar på att skolan ska ringa upp så jag kan få alla papper. Varningen, CSN-rapporteringen och frånvaropapprena.

J A G   O R K A R    I N T E    M E R

Här kommer två bilder på Ella från igår.

... Skitväder är det enda jag kan säga!

Nu har vi haft så otroligt mycket blåst här så man knappt kan vara ute.
Igår blåste det 10 m/s om inte mer!

Vi bor ju ute på slätten med gården omringade av åkrar, vilket gör att det blåser från alla håll och kanter här.
Hästarna har fått vara inne sjukt mycket under de senaste tre dagarna då maten blåser iväg och de bara försöker hitta en plats att stå där det är någorlunda vindstilla.

Jag försökte hålla mig till att bara låta dem stå inne när de äter, men det blev tufft.

Nu står dem iallfall ute och jag kunde slänga ut några kilon utan att det hann blåsa iväg. Jag kollade upp hur mycket det blåser och just nu är det ca 6 m/s vilket är ganska normalt för Klockrike.

Imorgon är det lovat sol, 9 grader och det ska endast blåsa 2 m/s. Perfekt vårväder!


På preggofronten har det i stort sett inte hänt något alls.
Ella springer ute i hagen och betar tillsammans med Thea som en vanlig häst.
Inne på natten är hon en bitch och försöker slå sönder mellanväggen mellan de två boxarna.
Juvret är lika litet som förut men nu sprutar det ur vätska så fort man rör vi den.


Nej. Nu börjat jag bli trött på att inte veta när den där lilla krabaten ska komma ut!

Theas luftiga trav förra veckan.

En liten kort informationsfilm om magsår hos häst.

Ta 1.5 minut och kolla på denna!

Snart ska jag åka iväg till skolan för att skriva ut mig, jag var där redan igår och lämnade böcker och datorn, men idag ska jag skriva på en massa papper som de inte hade klart igår.

Det lovades dåligt väder idag men jag känner på mig att vi får några timmar utan regn.
Jag tänkte då fixa hovarna på Ella och sedan få med henne på ett kort träningspass från marken.
Det ska bli kul att se hur mycket hon kommer igår då vi började med lite öppnor och slutor från marken i vintras.

Ella är en sådan häst som blir lätt psykiskt trött på arbete och har väldigt svårt att koncentrera sig. Det finns alltid så mycket annat runt om kring som är roligare att fokusera på.
När hon tröttnat på en uppgift så visar hon det väldigt tydligt, och ibland börjar hon även "spela dum". Då står hon där som tex Rugge (ni som vet hur man är), hon bara stannar och kollar på en som att man är dum i huvudet. Hon vet då inte hur man går fram, bak eller flyttar sig åt sidorna. Man är tillbaka på 0.

När fölet är föds så kommer jag, efter några veckor, börja träna Ella i hagen. Bara från marken till en början.
Jag har sedan ett tag tillbaka velat börja med lite AR, och det är det jag och Ella ska köra igång i sommar.
Jag längtar tills Ella får en fin kropp, finare överlinje, bättre muskler och framförallt starkare hjärna.

Jag har så många ideer och jag längtar tills jag kan börja bygga upp min lilla ponnyskrutt igen!

Dagen började med regn. Massvis med regn.
Ellas hage var så sjukt äcklig och jag visste inte riktigt hur jag skulle få ihop det med hage till henne.
Vi har ganska många hagar, men de flesta saknar en stolpe eller några isolatorer.
Jag funderade på om jag skulle släppa Ella till hagen på baksidan av ladugården, men då skulle hon bli orolig då hon inte ser Thea + att det är svårare att hålla koll på henne.
Det slutade iallfall med att de fick gå tillsammans i en lagomt stor, torr och inte så jätteupptrampad hage.
Ella var så himla glad över att få gå med Thea igen så hon struntade i maten och istället busade massor.
Det bästa hade varit om de kunde gå tillsammans ända fram till fölets föds då de trivs så himla bra ihop, de har sin rangordning och båda funkar bra med de platser de har i lillflocken.
Thea med ledarrollen och Ella som följaren.

Ella har idag varit otroligt gosig, vill bli kliad överallt. Under magen, på manken och rumpan är favoritställena för tillfället.
Hon är så himla kontaktsökande och följer efter mig som en svans när jag kommer in i hagen. Även om jag inte kliar henne så vill hon stå bredvid mig och bara vara.
Ibland kommer jag på mig själv när jag bara står och njuter. Jag har blivit så mycket gladare nu när jag blir av med den jobbiga skolan, mindre stress. Jag njuter av att bara gå utan jacka i hagen, känna hästlukten, se mina två hjärtan beta tillsammans i hagen.
Småsaker som man inte uppskattat tidigare har blivit så självklara nu.

Jag skulle aldrig någonsin byta bort mitt liv mot någon annans, även om det är saker i mitt liv som är jobbigt.
Jag ÄLSKAR att gå upp på morgonen just för att se de två glada ansiktena som kommer upp när man öppnar stalldörren.

Just nu ser jag bara så ljust på framtiden!
Jag längtar så sjukt mycket efter fölet och se denna växa upp här på gården, åh du kära framtid!

Ella den 11/4

Som jag sagt tidigare så kommer det nog aldrig komma ut något föl.

Ella visar obehag men inte så mycket mer än så.
Bebis hoppade och sparkade så mycket igår vid insläppet så Ella fick svårt att andas ordentligt.

Utöver detta så har ponny haft rejäla hormonsvängningar. Ena dagen jättegosig och lekfull, andra dagen en riktig bitch som tycker att man inte ens får kolla åt henns håll.

Här kommer några bilder från i torsdags.

Jag blir så glad när jag läser att dessa "stora stall" som Flyinge, Wången och Strömsholm ska öppna anläggningar för aktiv grupphästhållning.
SLU ska även göra några forskningsprojekt kring detta.

STOR TUMME UPP!

Nu siktar vi framåt och hoppas att det bara blir bättre och bättre för hästarna i framtiden!!

http://nshorse.se/2013/04/10/forskning-om-aktiv-grupphasthallning/

Jag har, som jag skrivit förut, bara tagit urin-testet på Ella.
Detta har gett mig ett litet hum om vilket dygn hon är. Nej, jag skojar bara.
Den 20/1 låg hon mellan 120-300 dygn.

Jag tog kontakt med en privatveterinär, som jag blev så varmt rekommenderad, men han ville inte ens komma hit och känna på Ella. Han sa att man kan UL:a ( göra ett utraljud) innan dygn 35, men efter det så är det svårt att avgöra "åldern" på fostret.

Självklart har jag skrivit på bukefalos och några har varit med om liknande, att veterinären inte vill komma ut och kolla, men andra hade haft veterinär ute som kunde se på ett ungefär vilket dygn stoet var på.
Jag fick däremot ett PM på buke där en tjej gav mig lite tips och även ett förslag till en annan veterinär.
Denna veterinär har sin station i Mjölby men som även åker ut.
Hon är specialist på hästgynekologi och bedriver semination på betäckningssäsongerna.

Jag drog iväg ett mejl för några timmar sedan och beskrev min situation. Jag tänker även ringa henne på måndag.
Jag vill helst veta hur länge till jag behöver vaka, eller om jag måste vaka alls än.

Nu får vi hålla tummarna på att hon kan komma hit och känna på Ella, och då får vi hoppas att en del av min stress försvinner, inte minst magkatarren!


Idag har iallafall Ella bockat och sparkat bakut. Galopperade in i stallet vid insläpp och har än så länge bara ätit lite kraftfoder, lite hösilage och mycket halm.
Ingen förändring med juver eller färg på vätskan. Heller inget i murvlan.
Jag märkte att hon däremot fått en grop uppe på korset. Jag vet inte om det är bäckenet som breddats. Hon har iallfall gått väldigt brett idag.
Hon hade bäddat över ALLT bajs i boxen... Det var ett rent h*lvete att mocka!
Ute i hagen har hon knappt ätit något, utan hon har hellre skrapat i marken och plockat små grässtrån.

Åh. Jag blir så fölsugen nu när jag sitter och tänker på allt detta, även om det tar musten ut mig!

Äggmagen 11/5 2010