På söndag så har Rebelle varit på bete i en månad! Tänk så fort tiden går!
Hon har i vilket fall kommit in bra i flocken och hon trivs allra bäst med den andra åringen.

Efter ungefär en vecka på betet så blev hon sjuk, vilket resulterade i feber och riktigt gult snor. Hon klarade, tack gode gud, av att bli av med viruset själv så nu är hon sitt vanliga jag igen!

Rebelle har mycket mer personlighet än Ella och det har hon visat nu när hon gått på bete. Hon blir riktigt sur när jag kommer och vill helst inte ha något med mig att göra. Tror hon är lite bitter på att jag lämnade henne där...
Igår var hon dock otroligt glad över att få se mig. Gnäggade när jag kom och ville bli kliad på bogen. När jag väl skulle åka hem igen så blev hon sur, riktigt sur!


I övrigt så har Ella och Thea börjat bli ridna igen och från och med i tisdags har de fått gå på "bete" här på gården. De trivs och mår bra!

Här är lite bilder från i går den 18/6

 

Det har inte hänt så mycket på senaste.

Rebelle har växt till ca 135 cm och kan nu stå utan Ella i hagen.

Här är några bilder från i torsdags!
Min kamera måste rengöras så bilderna är inte jättevackra. Heh.

Fick hem min verktång igår så jag kände att jag var tvungen att verka någon.

Thea blev verkad i lördags och Ellas framhovar blev fixade för någon vecka sedan.

 

Kan säga att jag underskattade användningen av vertången.

 

Här har det inte hänt mycket på länge.

Rebelle blev iallafall sex månader i fredags och hennes pass är klart!
Anledningen till varför Rugge står som okänd är helt ärligt för att jag inte hade råd till att punga ut över fem tusen för ett pass. Jag har trots allt varit utan inkomst sedan oktober pga. att jag gick in i väggen i juli/augusti och då blev studierna påverkade = inget CSN + återkrav.

Jag har i vilket fall sagt till mig själv att inom två år så ska Rugge stå med i passet, då man kan komplettera i efterhand.

Rebelle är nu ca 130 cm och högre bak. Bara 12 cm kvar tills hon är lika stor som Ella.... Jag trodde att Ella var 145, men tji fick jag. Jag har nästan en C-ponny....

Annars så har jag nu börjat leta medryttare till Ella då jag verkligen vill att hon ska komma igång igen.
Jag hade en annons uppe för några månader sedan men jag fick bara svar ifrån 12 åringar, vilket hade varit helt okej om det vore någon annan häst. Jag vågar helt ärligt inte släppa ut ungar i skogen på Ella då hon tycker att det är otroligt roligt att springa snabbt. Ifall något skulle hända så skulle jag få sådana otroliga skuldkänslor.

Men iallfall. I förra annonsen så sökte jag någon som ville köra lite akademiskt och att medis skulle arbeta mycket från marken. Det var INGEN som läste det. Alla frågade direkt om att rida och hoppa. Speciellt hoppa. "Hur är hon att hoppa?", "När får man börja hoppa?", "Hur högt har hon hoppat?". De meningarna fick jag många av.

Det är tragiskt när man skriver en annons om hela Ellas situation, att hon haft föl och att hon inte har speciellt mycket muskler för tillfället, för att sedan få sådana dumma frågor som jag redan skrivit ut i annonsen. Jag skriver ALLTID att jag inte vill att medryttaren ska hoppa.

Skitsamma.

I denna annonsen struntade jag i att skriva att jag sökte någon som ville träna akademiskt och vips så fick jag svar. 

Jag vet inte ens om jag vill svara på mejlet. Jag får sån ångest så fort yngre tjejer skriver då jag egentligen bara vill skrika ut NEJ, nej jag vill inte ha dig. Men samtidigt måste jag ändå tänka på hur det var när jag var yngre. Jag var tuff och ansvarsfull. Klart att det måste finnas fler sådana?

Jag vet att jag måste skaffa medryttare för jag vill verkligen inte se Ella stå i hagen och tyna bort, se musklerna försvinna och lederna bli sämre. Jag vet även att jag inte kommer att klara det själv. 
Jag har nog mycket press på mig att gå och mata hästarna fyra gånger per dag, verka hovarna varannan vecka, borsta, byta täcken osv.

Jag har egentligen ingen lust att sätta igång Ella när jag vet att det står en till häst i hagen som också borde sättas igång och jag får sån ångest över det. Det blir sån press då jag vill att alla hästarna ska må bra.

Ne, nu måste jag gå ut med Elliot och slippa tänka på det här. Varje gång jag tänker på det så vill jag bara gå och lägga mig igen.

Ja. Jag antar att de flesta någon gång drabbats av bristande motivation och ska jag vara ärlig så har jag haft det i nästan två år, iallfall med hästarna.

Sedan jag kan minnas har jag haft ont i lederna vilket såklart drar ner motivationen över lag, men när jag fick Ella så åkte motivationen upp till max. Jag älskade att åka till stallet och ta hand om MIN ponny, rida var en bonus. Jag älskade att mocka, smörja läder, sopa stallgången, fixa maten m.m. Allt som hade med Ella att göra älskade jag. Jag såg alltid fram emot att få åka till stallet, även om det var snöstorm och bussen var försenad, jag var ändå alltid motiverad!

Det gör ont att säga det, men nu har jag verkligen ingen motivation alls. Jag har ingen i stallet som sällskap, ingen som pushar mig till att bli bättre, ingen som skrattar och underhåller mig i stallet. Ingen.
Jag tvingar mig själv till att gå ner och mocka, men jag skjuter oftast upp det in i det sista. Jag ser inte fram emot stallet.

Motivationen brast en del när jag fick sälja min första egenköpta häst. Motivationen brister ännu mer när sin ponny ständigt har problem, när man har en tredje häst att ta hand om som inte ens är ens egna, när man ständigt måste lägga ut pengar man inte har för att ge hästarna ett bra liv, när man sliter ut kroppen så dant så man går med ständig huvudvärk, spänningar och ryggont.

Missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR mina hästar, alla tre. De har funnits där när ingen annan förstått, utan dem hade jag nog aldrig kommit dit jag är idag, utan dem skulle livet sakna mening!

Nu går jag lite "off track" här. 

Men ärligt, hur tar man sig ur detta? 
Jag vill finna tillbaka glädjen som jag hade för tre år sedan när jag flyttade hit. Jag vill få tillbaka min glada, pigga ponny som jämnt ville ut på äventyr. Jag vill få tillbaka glädjen i att ha häst!

Idag fick hästarna brassa i solen, utan täcke, i några timmar!
När jag kom ner vid fyra så hängde de på låset igen så jag öppnade stalldörrarna för att ge dem möjlighet att gå in en stund.

Självklart ville de in, så de fick lite hösilage och jag tänkte verka lite traktstöd på Ella samt borsta alla tre.
Jag hann borsta Ella och Rebelle innan jag skulle verka traktstöden.

Ellas hovar är JÄTTETORRA även fast vi har blött och gegga, strålarna har även växt till sig ordentligt efter Pau D'arco kuren + att framhovarna nu, efter två år, börjat skåla sig!!!! Äntligen!
Iallfall så tog jag min hovkniv, som förövrigt vässades för en vecka sedan, och sedan de trasiga tunna ridhandskarna jag brukar använda i stallet (inte vid verkning) och började karva.
När jag var kvar med traktstöden så skulle jag ta bort en flik från strålen, och vips så var kniven långt in i vänstra pekfingret!

Fick lite smått panik så jag ringde Christoffer och sa att det rann blod och att jag trodde att jag skulle svimma. Just då mådde jag inte så dåligt, utan tog ett kort med mobilen. Det rann verkligen blod och när jag stod och kollade på det så började jag skaka. Inte bara lite, utan jag skakade som om jag dansade efter regn!
Jag sköljde av med kallt vatten och tryckte ihop såret samt satte handen högt, precis som man lärt sig i scouterna.
Chrille kom springandes med en "första-hjälpen låda" som om jag vore döende.
Efter detta kommer jag inte ihåg så mycket, förutom att han ledde mig upp till huset då jag höll på att svimma.
Väl uppe i huset så lade jag mig i sängen, fick ett glas vatten och två ostmackor och höll handen högt. Sedan bara släppte det. Jag slutade skaka och visste inte riktigt vad som hänt.

Jag vill inte vara den som är den, men jag är verkligen inte vek vad gäller skador (förutom på hästarna, då bölar jag som en liten unge). Jag förstår verkligen inte varför jag reagerade så. Jag skar mig i fingret och höll på att svimma? 
Visserligen hade jag inte ätit på hela dagen, men min reaktion chockar mig!

Självklart var det ösregn första natten de fick gå ute...
Ella fick på sig ett övergångstäcke med hals (fast hals, annars hade jag gärna haft utan) för att skydda hennes känsliga njurar mot regnet.

Det var iallafall inga sura miner när jag gav dem kvällsmaten, utan de såg riktigt nöjda ut!
I morse när de fick frukosten så stod de dock vid stalldörren och hängde, men så fort de fick mat så var de glada igen.

Jag har tänkt mycket på detta med fri tillgång på grovfoder. Jag vill gärna ge den möjligheten till Ella och Rebelle, men så länge Thea står i samma hage så kommer det inte att hända.
Vårt grovfoder har dessutom alldeles för höga värden för att ha på fri tillgång, speciellt när Ella och Thea inte motioneras.
Halm har de att äta till max, men de har börjat rata det nu när det finns gräs att äta. För om ni inte visste det så har gräset växt hela december!

Jag får klura lite mer på detta med fri tillgång då jag verkligen vill att Rebelle ska få en bra start i livet och kunna växa bra utan kraftfoder.

Vad tycker ni? Jag är kluven!

2013 har, på många plan, varit ett skitår för mig.
Jag tänkte nu testa att göra en liten lista med mål för att få mig lite fokuserad på att göra detta år bättre!

Mål för mig:
- Må bättre
- Träna mer
- Ta tag i saker som jag skjutit upp
- Gå ner 5 kg
- Uppskatta det positiva
- Bearbeta det negativa
- Aktivera Ella minst tre dagar i veckan

Mål för Ella:
- Träna upp konditionen
- Inkörning
- Hitta en bättre form/bärighet
- Få kroppen bättre
- Bygga muskler
- Minska strålrötan på framhovarna

Mål för Rebelle:
- Kunna gå ut på promenad utan protester
- Bli verkad utan att tjaffsa för mycket
- Ha sele på ryggen

Mål för Thea:
- Bli igångsatt till våren
- Kunna tömköras ute i Klockrike
- Påbörjad inköring, kunna dra däck/stockar
- Få upp konditionen
- Bygga muskler
- Minska hålväggarna på hovarna


Det som är markerat i fet skrift är de saker jag tycker är det viktigaste och är alltså det jag kommer lägga mest fokus på.

Jag får försöka påminna mig själv om denna lista, och förhoppningsvis kan jag bocka av några punkter innan året är slut!

Jag har, sedan mitten av november, tagit in hästarna under natten för att de + hovarna ska få torka upp lite.
Stora delar av hagarna är upptrampade och blir sedan gegga pga. det underbara vädret med regn och plusgrader.

Iallafall så brukar jag bara öppna stalldörrarna så får de gå rätt in, jag ropar eller visslar så de vet att jag är där och då kommer de springandes.
Nu har de sagt ifrån. De stannar ca 300 m från stalldörren och sedan står de bara och glor. Efter ett tag vänder de och går igen men kommer sedan tillbaka efter en stund.

Jag trodde först att de kanske tyckte att de får komma in för tidigt (23.00), men det spelar ingen roll om jag kommer vid 23, 00 eller 01.
Så nu idag kommer jag testa att ha dem ute under natten istället. Det blir inte kallare än -1 här, och det har hänt tre till fem gånger under hela december.

Kan det vara så att hästarna protesterar mot att stå inne?
Jag kan inte komma att tänka på att det kan vara något annat...

Nu är det redan december och snart är det ett nytt år!
Jag hoppas på att 2014 kommer bli mycket, mycket bättre än 2013.

Ni kanske undrar lite vart jag tagit vägen och vad som händer med hästarna.

Jag har ärligt inte haft lust att sitta vid datorn förutom när jag pluggat, och det händer några gånger i veckan. Just nu pluggar jag kursen "Entreprenörskap" som är riktigt givande för mig som vill starta eget i framtiden!

Hästarna... Ja, de lever iallafall.
Rebelle växer så det knakar och är nu redan över 120 cm både fram och bak. Hon är så otroligt underbar och hon har blivit så modig och nyfiken.

När jag går ner till stallet så ropar jag alltid till hästarna, så de vet att jag kommer, och vad tror ni inte hon gör då? Klart hon svarar! Hon har sån underbar personlighet som är en perfekt kombination av Ella och Rugge!

Ella har blivit bättre i kroppen och jag får nu kratsa vänster bak utan att hon ska ställa ner hoven hela tiden. Detta har alltså inte funkat sedan hon fölat. Troligtvis är det en nerv i kläm då hon blir bättre efter massage.
Hon har även fått otroligt rinniga ögon vilket jag kopplat till hennes mag- och njurproblem, men jag är inte säker då det aldrig vill bli bättre.
Jag kan annars tänka mig att hon har mask, så jag har nu beställt hem träckprov så jag vet om hon ska avmaskas eller inte.
Hovarna på Ella har blivit OTROLIGT mycket bättre sedan hon fick en kur med Pau D'arco, strålen har hälften så mycket röta kvar och jag tycker även att hon sett piggare ut efter att det överflödiga sockret försvunnit.

Nu vill jag verkligen sätta igång Ella igen. Det är min egen lathet som hindrar mig från att ta tag i detta!
För att få igång motivationen lite så tänkte jag skriva ett träningsschema så jag dagligen kan bocka av de aktiviterna vi gjort och samtidigt ha en plan att följa!

Bilder har jag inte tagit många då det varit sånt ruggit väder i flera veckor. Denna bild är dock en favorit.

Nu har jag varit inaktiv ett tag här på bloggen då jag helt enkelt inte orkat suttit mig ner och skrivit.

Rebelle växer så det knakar, Thea ser bättre ut i lederna och Ella... Ja, hon bara är.

Just nu går Ella och Thea på "detox", vilket innebär att de får en kur med gurkmeja och äcv, halm och näringsfattigt hö. Båda två måste gå ner i vikt då de är ohälsosamt runda och det påverkar leder,psyke och kondition. För att inte tala om invändigt.

Jag och Lisa har pratat om att köra in Thea så där har jag ett projekt till våren. Ella ska jag börja sätta igång igen och till 80 % ska det vara från marken.
Vi kommer att börja lite smått med AR just för jag gillar deras tänk kring hästens bärighet och jag vet att Ella funkar bra med deras "metoder".

Utöver detta så mår jag ganska så bra faktiskt, även om det blivit struligt kring skolan (=pengar) så har vi tagit oss upp igen. Jag och Christoffer studerar nu 100 % distansstudier på komvux.
För bara något år sedan så hade jag skämts med att säga att jag går på komvux, men ärligt så bryr jag mig inte. Jag gör detta enbart för att få mitt slutbetyg och bocka av detta från min " to do list". Känns otroligt skönt!


Just nu sitter jag och rensar min mobil, lägger upp lite annonser och lyssnar på dessa störtsköna grabbar!



 

Nya bilder får komma senare. Min karl sitter och spelar (suck) och då får inte jag ladda upp då vårt internet blir så segt....

Jag fick precis veta av P-A att Rebelle rymt under morgonen/natten och gick ute på åkern när han kom ut. Han försökte få in henne igen men det slutade med att hon sprängde några trådar och drog ner några stolpar för att ta sig tillbaka in.

Elen i hagarna har blivit så sjukt dåligt, tråd och stolp lika så. 

Så idag tar jag med mig min karl ut för hagrenovering och efter det så blir det verkning av ponny och föl.
Händelserik dag? Nej. Men så är livet i Klockrike.

Rebelle var iallafall inte halt (tacka gudarna) efter att hon vurpade i hagen. Jag tror att det var så att hon sträckte sig.
Bilder från vurpan.

 

Ni har ingen aning om vilka känslor som kommer upp när jag ser den här bilden. Den här ponnyn har hela mitt hjärta, hon är den som lyser upp min vardag, hon har funnits i mitt liv i över fem år genom vått och torrt. 

Den här bilden väcker så många känslor och den största är stolthet. Jag är så otroligt stolt över vart vi kommit. Hon bevisar att man kan komma någonstans så länge man arbetar tillsammans. Hon bevisar att efter regn så kommer det solsken.

 

Jag är så otroligt glad över att hon finns i mitt liv och jag är riktigt, riktigt tacksam för mina föräldrar som gav mig den bästa födelsedagspresenten 2009.

 

Jag hoppas innerligt att Ella är lika glad över att ha mig som jag är över att ha henne i mitt liv.

Together, we are strong!

Jag tänkte lägga upp tre klipp som jag laddat upp på youtube. Men vet ni vad?? Klart att jag laddade upp mina "testrundor" som jag gjorde för att se så allt kom med i bild.

Nu är iallfall del 2 upplagd men del 1 ska ta 350 min för uppladdning och del 3 vill jag inte ens veta...

Vill ni att jag ska lägga upp del 2 innan del 1 eller ska jag vänta med det?


Under tiden ni väntar så får ni en bild på Rebelles första dejt med en boll.