Efter att jag hoppade av skolan så blev jag att må så mycket bättre. Stressen släppte och jag kunde känna en lycka som jag inte känt på länge.

Denna känsla försvann lika fort som den kom.

Jag mår illa, är nere och har svårt att sova.

JÄVLA skola... Även fast jag inte går kvar så ska den förfölja mig resten av livet.
Jag ska nu, innan 31/5, betala in ett femsiffrigt belopp för något jag inte visste om. Pengar som jag fått utbetalat som de kräver tillbaka då skolan satt mig på 50%.

Jag har räkningar upp till öronen, en karl som inte tjänar pengar, hus, bil, hund och en dräktig häst.
Jag kommer gå in i väggen. Detta är solklart.

Det som gör mig så förbannad är att den där skolan inte tar något ansvar. Inte för fem öre.
Att en skola som är så oseriös förstår jag inte, ännu mindre hur en sådan skola kan få vara kvar.
Jag har mejlat en person från skolverket med denne tyckte att jag skulle höra av mig till skolskyddsinspektionen.

Egentligen borde jag överklaga det som skolan gjort fel... Men jag orkar verkligen inte. Jag orkar inte sitta i telefonen med massa folk, skicka brev hit och dit. Det tar så sjukt mycket på krafterna som jag inte ens har kvar.

Ibland känner jag att det skulle vara skönt att flytta hem, hem till Dalarna och bo med familjen. Utan häst, hund, bil, hus och pojkvän. Bli ung igen. Gå på lekis och inte behöva tänka på pengar och hur framtiden kommer se ut.

Jag är rädd för att blicka framåt. Jag vill inte vara den personen som står inför två val. Sälja allt jag har för att leva eller spendera massa pengar för att sedan bli ruinerad.

Nu sitter jag och väntar på att skolan ska ringa upp så jag kan få alla papper. Varningen, CSN-rapporteringen och frånvaropapprena.

J A G   O R K A R    I N T E    M E R