Vi börjar från början.

Jag har haft ont i knäna hela mitt liv, läkarna sa växtvärk. När jag var 15 så sa läkarna att det inte kunde vara växtvärk mer.
Jag fick sluta springa då mina knän bara vek sig, jag kunde inte sova då det bara värkte och värkte.
Jag gick till läkarna ofta, fick tabletter och tider till sjukgymnast.

När jag flyttade ner till vreta så blev det värre. Jag kunde inte ta mig ur sängen vissa dagar och andra dagar kunde jag inte sova då det gjorde så ont. Jag försov mig och sov hela dagar då min kropp kraschade pga. värken.
Jag fick ingen hjälp och jag kunde inte gå till läkare då jag fortfarande var skriven i Ludvika.

Jag flyttade hem igen efter ett halvår och då började jag gå till vårdcentralen igen.
Efter ännu ett halvår så hade jag rejält ont och läkaren ville skriva ut starkare värktabletter. Då satte min mamma stopp.
Jag fick istället åka och röntga knäna, vilket så klart inte visade något, och sedan fick jag en remiss till en reumatolog i Falun.
Reumatologen gjorde "triggertest", vilket innebär att han trycker på punkter på kroppen och om man har ont så fick man säga till. Hade man ont på 11 av 18 ställen, tillsammans med en blankett man fick svara på, så fick man diagnosen Fibromyalgi. Denna fick inte jag även om allt stämde in.... Jag var för ung.
Istället sa läkaren att jag hade ont för att jag inte kunde sova, och därefter fick jag antideprissiva som skulle fungera som sömntabletter.

Kan ni tro att jag blev bättre?
NEJ.

Min lärare på skolan fixade en tid hos en fysioterapeut för hjälp, och när jag kom dit så sa dem att det är många tjejer i min ålder som har ont i knäna. Han sa även att han hade en vän (läkare/forskare) i skåne som forskade just kring ledvärk hos unga.
Jag fick ingen mer hjälp och jag fick försöka hålla ut.
Vid denna tid hade jag börjat få ont på fler ställen. Smärtan flyttade runt mellan knäna, höfterna, axlarna, armbågarna, händerna/fingarna och fotlederna.. Huvudvärk och migrän hade även blivit en del av mitt liv. 

Efter ett halvår hade jag flyttat ner till vreta igen, hit till gården, och jag skrev mig här nere.

I början hjälpte min läkare väldigt mycket. Jag fick tider till sjukgymnast och arbetsterapeut men inget blev bättre.
Jag fick ta många prover och det blev många vändor till vårdcentralen.
Till slut trodde han, efter att jag fått domningar och stickningar i ena handen och halva ansiktet, att jag hade MS.
Jag åkte till en neurolog och självklart hade jag inte MS.

Efter detta gick de vidare med att kolla FM (Fibromyalgi), och igen göra triggertest och fylla i blankett.
Sjukgymnasten som gjorde detta test sa att jag hade FM och jag var så glad! Även om jag visste att det inte gick att göra något åt smärtan, så visste jag iallfall vad jag hade.

Denna lycka varade inte länge då jag ville få ett intyg som visade att jag hade denna sjukdom då jag skulle börja nya skolan, realgymnasiet.
Jag fick såklart inget intyg då jag inte hade FM. Tydligen så var jag inte dålig i magen och hade inte så mycket huvudvärk som man behövde för att få diagnosen.

Jag bröt ihop totalt. Jag sprang ner till stallet och grät. Jag grät så mycket då jag förstod att mina resterande skolår skulle bli ett helvete.

Innan skolan började så fick jag gå på ett möte med min nya mentor och rektor.
Dem sa att det inte skulle vara något som helst problem att gå på den skolan även om jag hade ledvärk... Så länge som jag hade regelbunden kontakt med läkare som skulle fortsätta med utredningen.

Till en början gick det bra, sen blev det sämre.
Skolan var inte alls som dem lovade. Jag låg efter i kurserna och jag fick inte information när det hände nya saker i skolan.

Jag fick byta läkare efter ett tag då min fick byta vårdcentral.
När jag gick till den nya läkaren då jag behövde ett sjukintyg för en vecka så var han så otrevlig.
Direkt jag kom innanför dörren så sa han något i stil med "Du är deprimerad, du är deprimerad för att dina föräldrar flyttat till USA".
Jag började gråta igen. Varför ska jag gå till en läkare som beter sig som ett rövhål? Som hittar på orsaker som inte finns.
Det var som när jag gick till skolsystern på vreta och hon sa att jag hade ont i lederna för att jag blivit sexuellt utnyttjad när jag var liten. Jag kommer inte ihåg det, men kroppen gör det.
Iallfall så skrev läkaren ut antideprissiva som jag aldrig åt då det var samma som jag fick några år tidigare.

Efter detta så fick jag en ny läkare då jag vägrade gå till denna.
Min nya läkare var en bekant till Christoffers mamma. Han bor även här i Klockrike.
Denna läkare var en sådan som inte lyssnar. Inte känner. Inte bryr sig.

Jag fick ta mer blodprover och sedan rötga knäna. Och gissa vad? Det var INGET fel på mig.

När detta visade sig så började han prata på att det är något psykosomatiskt, alltså att allt är i min hjärna.
Detta är så himla konstigt då alla problem som jag har, har även min morfar fått leva med hela sitt liv.
Läkarna hittade inget fel på honom heller.

Nu tillbaka till skolan då.
Jag har inte klarat av att gå i skolan, ta hand om hästarna och huset.
Rugge blev såld och det blev bättre med stressen ett tag. Sedan blev Ella dräktig och stressen är tillbaka.
Förkyldningarna har kommit och gått hela det här året och detta, och kyla, gör min ledvärk mycket värre.
Skolan har tvingat mig in på evk (elevvårdskonferans), vilket är med biträdande rektor, mentor och skolsyster.
Vi kommer inte fram till något.
Efter några veckor så blev det ett nytt evk. Där sa dem att jag skulle göra 800 p denna termin. Vilket är att plugga 200 %.
Jag gick med på detta då de flesta kurserna var sådana som jag kan tenta av.

Skolan har gjort så mycket fel redan här så jag vet inte vad.

Men idag förstår ni, fick jag hem ett mejl från CSN, där det står att jag bara läser 50 % sedan 7 januari 2013.
Detta betyder att jag kan komma att få betala tillbaka 50 % av alla pengar jag fått in i månaden sedan januari.
Detta gör även att jag kommer att få 50 % av CSN för resterande tiden fram till studenten.
Jag mår redan dåligt som det är, jag har dåligt med pengar som det är, mitt LIV är jobbigt som det är.

Jag fick ett brev från skolan för ca en månad sedan där det stod att de kommer att rapportera till CSN att ajg har hög frånvaro. Inget om 50 %.
Ingen varning. Inte ett ljud om det till mig.
OM man ska sätta en elev på 50 % så ska väl skolan SÄGA det till eleven??

Jag går nu i skolan till 100 % och mår piss resten av dagen.
Det enda jag ork till är att fixa stallet och sedan ligger jag bara i soffan resten av dagen.

Jag är sååå nära på att hoppa av skolan nu. Börja plugga enskilda kurser på lernia och bara ta det lugnt.
Jag måste lära mig att sluta stressa och bara må bra!
Det var såååååå längesedan jag kan säga att jag mått bra. 

Jag hoppas på att Christoffer snart får ett jobb så han blir den som drar in mest pengar. Jag orkar inte ha den stressen mer. Allt hänger på mig. Jämnt!



I framtiden hoppas jag att jag får tillbaka min glöd till hästarna, smärtan ska vara kontollerbar och jag ska ha slutbetyg från gymnasiet.
Det enda jag kan göra är att sikta framåt!
 

Jag vill börja med att säga att detta är min egna uppfattning kring hagar.


Som de flesta människor vet så rör sig vilda hästar väldigt mycket, oftast runt 3 mil om dagen, detta för att leta föda, vatten och ett säkert ställe att vila på.
Tamhästar har istället maten och vattnet serverat, och de känner sig oftast säkra där de bor, och detta gör att dem inte rör på sig lika mycket.

De flesta häst- och stallägare har små hagar som till vår och höst blir riktigt geggiga.
Personligen så förstår jag inte varför man gör så. Varför man låter hästar, som är gjorda för mycket rörelse, gå i små sketna hagar som inte stimulerar dem överhuvudtaget.

I sommar kommer jag att bygga min egna fattning på "Paddock paradise", vilket ska stimulera fram mer rörelse hos hästarna.
För tillfället går hästarna i en varsin hage då Ella behöver fri tillgång till hösilage, och eftersom att Thea är den ranghöga, så hade jag inget annat val.
Normalt så går både Ella och Thea tillsammans och på vintern så kan dem gå i alla hagar på våran gård, vid fodring så brukar jag variera ställena så de inte står och förväntar sig att få maten på ett visst ställe.

Många tror att hästarna inte vill röra på sig på vintern när det är kallt och hösten och våren när det är geggigt.
Men för att sedan på sommaren, när det är varmt, tro att dem ska röra sig mer i stora hagar.
Detta är enligt mig helt fel, vilket visade sig förra sommaren när det var som varmast.

När det är varmt så står hästar oftast i skuggan och betar, rör sig inte speciellt mycket, och blir lätt svettiga. På vintern rör de sig för att leta föda, även om de får mat fyra gången om dagen. På våren när gräset börjar komma upp så går de gärna runt och betar, så länge det inte är för varmt, likaså på hösten när det sista gräset finns kvar.

Ligghallarna här används mer som skydd för värmen än skydd för kyla och nederbörd.

 

Jag tänkte, som jag skrev i förra inlägget, åka och handla foder idag. Men så blev det inte.

Jag orkade mig inte ut förens 13 när de skulle få lunch, och sedan stannade jag kvar vid stallet och satte upp en hage åt Ella.
Det var inte det enklaste jag gjort då det fortfarande var tjäle. Haha, jag fick mig iallafall en fin lerinpackning!
Hagen kom upp iallafall, färglada plastband är fixade runt hela hagen och hela ligghallen + utanför så är det renmockat.

Ella stod hellre och kollade på när jag satte upp hagen istället för att äta sin lunch, men hon vågade inte gå in i nya delen då Thea stod och åt och inte ville föla med in.

Nu har de iallafall utforskat hagen och självklart lämnat några presenter (läs: bajs).
Jag tänkte gå ut igen vid 18 och ge dem lite mer käk + mocka, fixa kvällsmaten, rulla ut en hösilagebal till Ella och kasta ner lite mer halm.

Kan förövrigt säga att det varit RIKTIGT fint väder idag och det var till och med så varmt ute så jag gick utan jacka.

Hej, hej våren!

Nu har foder fått vandra sig tillbaka till min hjärna.

Jag gjorde ett inlägg på en tråd för dräktiga ston, på buke.
Där fick jag en kommentar där någon skrev att hon ser tunn ut. Njaa tänkte jag, hon ser ju fet ut.
Hon ville att jag skulle tänka bort magen och kolla på resten av kroppen, och så gjorde jag.

Hon är faktiskt smalare ut nu än vad hon någonsin gjort. Tunn över överlinjen men inte så tunn på kroppen så man ser revbenen.
Normalt sett är Ella otroligt lättfödd (och en del övergödd) och äter med god aptit, men innan jag visste om att hon var dräktig så tunnade hon ur rejält.
Jag började direkt att vänja in henne vid Granngårdens avelspellets och drog på med mer hösilage. 
Nu äter hon ca 10 kg hösilage, 1,5 kg pellets och 0,25 kg torr betfor(vet ej hur mycket det blir blötlagt) om dagen.
Egentligen vill jag att hon ska få fri tillgång till hösilage och halm dygnet runt, men detta går inte då Thea inte ska ha fri tillgång till hösilage.

Jag hoppas att tjälen är borta snart så Ella kan få en egen hage.
Helst vill jag göra hagen idag så hon redan kan få fri tillgång imorgon bitti, men först måste jag snickra ihop en låda att ha halmen i och även någon ställning att sätta hösilagebalen i.

1. När Ella blev till salu så ville mamma att vi skulle köpa ett varmblod istället.
2. Innan vi bytte stall från ridskolan så kunde inte jag och Ella rida ut. Hon vägrade att gå ifrån stallet.
3. Jag och Ella har, som högst, hoppat runt 1.20.
4. Ella är dammkänslig och har sommarexem.
5. Vi vet inte hur gammal Ella är. I passet står det -92, försäkringen -90 och veterinären sa förra året att hon är någonstans mellan 8-15 år.
6. Jag ångrar inte att jag köpte Rugge och jag ångrar absolut inte att jag sålde honom. Han har nu fått ett bättre hem än vad jag någonsin skulle kunna ge honom.
7. Jag drömmer om att kunna starta upp en hästverksamhet med inriktning utbildning av människor och hästar.
8. Jag vill kunna ha mina hästar barfota för alltid och även ha dem på lösdrift året om.
9. Jag vill utbilda mig till barfotaverkare.
10. Ella kommer att stanna hos mig ända till dagen hon dör.
11. Jag skulle aldrig kunnat hitta någon bättre medryttare, och nu vän, än Sofia.

Jag tror jag ska sluta vaka...
Inte för att jag vakat speciellt mycket, men jag tror att jag ska sluta hoppas på att fölet tittar ut.

Det är bara så mycket man kan googla och läsa sig till, men ingenting är säkert vad gäller fölning.

Jag är slut i huvudet och hela kroppen. Jag får bara nedslag hela tiden.
Det är så mycket i skolan, stallet och i kroppen som behöver fixas.
Jag är helt enkelt bara slut. Kroppen vill inte sluta värka och det känns som att Ella bara blir sämre och sämre...

Idag hade hon 38.0 och i förrgår 38.1. Hon har ALDRIG haft så hög temp under dessa fyra åren jag haft henne.
Hennes ögon är trötta och ledsna, magen stor, murvlan slapp, juvrena större, mjölken gulare, kristaller större. Men endå inget föl.
Jag vet inte något om något. Vad är det för tecken jag ska leta efter? Kommer hon visa på riktigt när det är dags? Kommer jag märka när det är dags? Kommer det inte bli mer tecken? Kommer jag missa fölningen?

Känslan som fanns för några månader sedan är borta. Det är inte kul att skaffa föl. Jag ser, just nu, ingen som helst glädje i att få ett föl och jag är helt övertygad om att Ella känner likadant nu.
Vi båda vill nog att detta ska gå över fortare än kvickt.

Förövrigt så har hela veckan sugit stenhårt. Inget har gått som jag velat och hela världen har varit emot mig!

Nu ska jag försöka ta mig igenom ett avsnitt av Criminal Minds och sen ska jag gå och sova. Jag hoppas att det blir en bättre dag imorgon. En riktigt, riktigt mycket bättre dag imorgon.

Idag är en bättre dag, även om jag har fetaste förkyldningen.
Min lillasyster är bättre och hennes blindtarm är nu borta. Hon får ligg kvar på lasarettet över dagen och kommer få åka hem ikväll.

Hästarna mår kanonbra ute i det fina vädret och jag har betalat räkningar och fixat med lite returer osv.
Jag ska åka iväg och hämta ut pengar och sedan åka och hämta ett till lass med hösilage (8 st). Jag beställde även 5 kg nypon och hejdat mig själv från att köpa ett bett och kapson.

Jag har börjat ramla in på den akademiska biten och jag vill jättegärna testa detta så fort Ella fölat och kommit igång med träning igen.
Det är viktigt för mig att kunna blanda olika ridstilar för att hitta det man trivs med. Jag vill inte alltid rida barbacka med repgrimma ute i skogen, utan jag vill även ta ett jobbigt dressyrpass på åkern någon gång ibland.

Ella har tidigare fått känna på AR med en fd. medryttare, för tre-fyra år sedan, och hon accepterade det väldigt bra. Hon var väldigt okontrollerbar förut men med hjälp av AR + annat så blev hon mycket lugnare. Det gäller som sagt att hitta något som passa hästen med, inte bara mig.
Jag hittade ett bett som jag gillar och tror att jag kan behärska, detta är det portugisiska bettet med lite kortare skänklar än andra stångbett.
Tillsammans med detta bett så vill jag ha en läderkapson med kedja som formar sig efter nosryggen.

Jag längtar tills nästa månad då jag kommer ha råd att köpa detta!





Ni hittar dessa HÄR och även HÄR

Nu längtar jag till våren så jag kan sätta igång Ella igen och förhoppningsvis få Thea bättre i kroppen!
2013 hoppas jag ska bli ett toppenår!

Idag är en sådan dag när livet suger stenhårt.
Jag vaknade av att det kändes som att någon skjutit mig i knäskålen + att jag har fetaste förkyldningen.
Vädret har varit kanontrevligt hela dagen, perfekt ridväder.

Jag är ledsen över att inte ha någon häst att rida, att jag inte vet hur framtiden kommer se ut, att jag är som en levande död.

Jag orkar inte ta tag i verkligheten utan jag sitter hellre och gräver ner mig i soffan framför datorn eller TVn.

Igår pratade jag med P-A, han som äger gården, och då slog det mig att jag faktiskt inte får någon glädje från hästarna mer. Jag blir inte glad av att gå ner till stallet utan jag tycker att det mesta är jobbigt och orkeskrävande.
Jag önskar så mycket att jag skulle kunna vara som alla andra friska ungdomar som går i skolan/jobbar och på helgerna så är dem ute oh festar. Jag vill också ha orken till att göra något. Bara umgås med folk, prata, skratta.

Imorse fick jag ett sms av min mamma. Min lillasyster på 14 år ligger inne på akuten i Falun. Troligtvis är det blindtarmen, så dem ska göra titthålskirurgi då dem inte hittade något på Ultraljudet.
Jag hoppas innerligt att dem hittar vad som är fel. Det skulle göra så ont i mig ifall hon också kommer få leva med kronisk värk.
Nu fick jag höra att hon ligger med dropp och smärtstillande i väntan på operation.

Jag vet inte vad det är för fel på min släkt men min morfar hade samma värk som mig, min storasyster har kronisk huvudvärk och nu även något problem med magen och så kommer lilla jag med kronisk ledvärk.
Alla utan diagnos.

Jag försöker självklart göra det bästa av situationen men det är väldigt svårt när smärtan blir värre och värre för varje år. Jag orkar inte gå upp varje morgon och "pusha" mig igenom dagen.

Vi får väl se. Om något år kanske allt är bra igen och jag har börjat rida ordentligt igen. Börja känna att livet är lite enklare, lite roligare, lite bättre.

Jag gick ut en till gång vid halv fem, lite senare än jag skrev, då jag fastnade vid gamla "tecken på fölning trådar" på bukefalos.

När jag kom ut så låg Ella och sov, men hon hoppade upp när jag närmade mig boxen.
Hon var helt dyngsvettig från bringan upp till öronen och kollade surt mot magen.
Jag tror att hon haft lite koliksymptom, vilket dem kan få när det rör sig mycket där inne eller att fölet ligger lite konstigt.
Efter den här vakan så tror jag inte att hon kommer att föla än, men jag kommer hålla extra koll nu i veckan och sen kommer jag börja vaka om några dagar igen.

Jag kom inte i sängs för ens vid 5-5.30 och sen kom jag upp vid 10. Hästarna såg ganska oberörda ut men man såg på halsen att Ella hade svettats mer under natten.

Jag hoppas att det är minst en månad kvar, men vad vet jag, ungen kanske bestämmer sig för att komma ut tidigare.
I natt satt jag även och kikade på gamla mobilbilder från förra året för att se om jag hittade några bilder där alla tre går tillsammans.
Jag hittade dock inte bilder när alla tre går tillsammans, utan det var antingen Thea och Rugge + Ella själv eller Thea och Ella + Rugge själv.
Jag vet däremot att jag satte dem i hagen bredvid varandra och en dag när jag kom ut så var tråden hängande. Ena tråden hade gått av helt och låg och tickade på marken, den övre var bara väldigt slak plus att en stolp gått av.
Jag tänkte inte så mycket mer på det. Detta var i början på april, och då borde det stämma att Ella fölar i slutet av februari, början på mars.

Jag skrev nyss ett inlägg på en tråd på buke och det verkar som att de flesta tycker att jag ska vaka ordentligt.
Jag är HELT slut efter att ha varit uppe till kl 5... Jag har även skitont i lederna då jag varit uppe för länge, spänt kroppen, inte fått tillräckligt myckket sömn och att jag stod i kalla stallet ganska länge. Jag vet inte hur jag ska klara av att gå upp varje timme och kolla.
Jag önskar att jag hade alla pengar i världen så jag kunde köpa en skitnice övervakningskamera + hyra in någon som kan vaka åt mig.

Nej. Nu ska jag läsa lite mer trådar på buke och förhoppningsvis bli lite klokare!

http://horsetalk.co.nz/2013/02/14/my-horse-my-valentine/

Stämmer detta in tycker ni?



Själv umgås jag nog hellre med Ella än Christoffer. Konstigt nog så fick hästarna vara igår och jag satt inne med min sambo och kollade på film!

Igår började jag få lite smått panik då jag trodde att Ella skulle föla, och började då att leta efter en övervakningskamera.

Jag vet att det finns HorseCam, men jag vill helst inte lägga ut ca 5000 kr på en kamera som jag kommer använda i någon månad.
Jag gick in på blocket för att kolla efter begagnade, men det fanns inget av intresse. Efter det så gick jag in på olika elektroniksidor och hittade sedan en väldigt bra hemsida som sålde både trådlösa och med sladd och jag fastnade för två trådlösa som var prissänkta(!).
Eftersom jag inte riktigt är så kunnig inom IT osv. så mejlade jag företaget och frågade vilket dom trodde skulle passa min situation.
Ca 150 m till stallet (inte fri sikt), trådlöst internet då jag inte har möjlighet att dra ner kablar, ska helst inte kosta över 3009 kr, lätt att installera och ett + om man kan kolla på mobilen.
Tyvärr hade dem ingen som skulle passa men han kunde ta hem en från en svensk leverantör och detta skulle ta en dag. Denna kostade 3600 kr och så skulle man sätta i någon sorts SIM-kort och med den så kunde man koppla upp sig till internetet.
Jag kände dock att den var lite för dyr och krånglig så det blev inget med det.

Varför jag vill ha en kamera är för att jag inte vill gå ner varje timme för att kolla till hästarna eftersom jag inte vill störa deras sömn. Det låter ganska vettigt va?
Ett annat val är ju att jag sover i sadelkammaren, men den är tyvärr inte isolerad ordentligt.

Jag hoppades förut att Ella skulle föla i sommar för isåfall skulle jag satt husvagnen utanför stallet och då haft en kamera i boxen som räcker 100 m. Jag tror dock inte att Ella kommer att knipa tills det är varmare utan hon kommer nog föla innan slutet av april.

Idag satt jag och prata med min mamma i telefonen och vi kom fram till att man kanske ska kolla på babymonitors. Det finns ju sånna med bild nu för tiden!
Jag googlade och hittade en bra sida direkt. Monitorn var billig, enkel, filmar bra i mörker, hade en liten skärm och det är 300m räckvidd!
Det kommer nog bli att jag köper denna då den låg straxt över tusenlappen.
Jag tänkte fortsätta kolla runt lite för att se om jag hittar någon billigare eller bättre men om jag inte hittar någon eller att Ella fölar innan så kommer jag att beställa denna på måndag!

Nu ska jag gå och mysa med min karl och lite hemmagjord tacopaj och en film!

Ha en bra allahjärtansdag allihopa! :)

På senaste tiden så har jag blivit väldigt insatt i hästarnas foder.
Min filosofi är att bara ge grovfoder. Hö, hösilage och halm är bra grovfoder för hästar.

För att ett hösilage ska vara så bra som möjligt så ska det ligga mellan 30-80% TS(torrsubstans)halt. Om TS ligger över 80% så räknas det som hö och om det ligger under 30% så är risken stor att balen blir möglig då det är så blött som bakterier trivs i.

Ella och Thea har fri tillgång till halm ute, i en hemmagjord halmhäck, och inne så strör jag boxen med halm.
Om man vill ha halm som foder så är det bästa vetehalm då havrehalt oftast har högre MJ(energi)halt.

Nu när Ella är dräktig så har jag valt att ge henne både Granngårdens avelspellets och betfor. Detta är för att hon började tunna ur för någon månad sedan.

Egentligen så tycker jag att kraftfoder är väldigt onödigt ifall man har ett hö med bra värden, men jag måste få upp Ella i vikt och hon kan inte äta så mycket grovfoder som hon skulle behöva.

Något som de flesta inte är medvetna om är att det är otroligt mycket socker i kraftfoder. Detta är inte bra för tex. fånghästar eller hästar som har lätt för att gå upp i vikt.
För hästar som går barfota så är socker väldigt dåligt för hovarna, självklart gäller detta hästar som inte motionerar bort sockret. Socker är den största orsaken till strålröta, vilket de flesta barfotahästar har.

Ett bra tips till er som har en häst som har svårt att gå upp eller ner i vikt är att beräkna ut en bra foderstat.
Det man räknar ut är MJ, g smb rp (gram smältbar råprotein), ca g (Kalcium gram) och P g (Forsfor gram).
Något man även måste tänka på är att en häst måste få äta minst 1,5 kg hö/100 kg kroppsvikt eller 1,8 kg hösilage/100 kg kroppsvikt per dag.
Man ska även tänka på att hästens dagliga tuggbehov uppfylls. Man har kommit fram till att vildhästar äter ca 60% av dagen, vilket är ca 14 h.
Om din häst tex. får 10 kg hö per dag så är uppfyller det inte tuggbehovet. Ett enkelt sätt att lösa detta på är att använda sig utan SMHN (småmaskigt hönät), vilket förlänger ättiden.
Ett annat exempel är att ta bort några kilo hö och ersätta det med halm då halm oftast har lägre värden än hö, och man kan därför öka på givan.

När man har hösilage så är det väldigt viktigt att lukta och kolla på balen innan man fodrar. Det kan lätt gå hål i plasten och mögel frodas ganska lätt då det bildas en jäsningsprocess. Det är även viktigt att man inte har en bal öppen längre än en vecka, beroende på temperaturen. Mögel utvecklas snabbare i värme!
Med hösilaget så måste man vara medveten om att, beroende på TS halt, ge mer än om du hade gett halm.
Ju blötare hösilaget är, destu mer måste du ge. Vattnet väger mer än vad man tror!

Om man har problem med sitt foder eller foderstat så är det jättebra att bolla tankar med någon kunnig inom området!

Jag tycker att det är bra att hitta minst EN grej inom hästeriet som man inriktar sig lite extra på.
Självklart kan man aldrig vara bra på allt, men man kan iallafall försöka bli bäst på något!

Mina ämnen jag brinner för är hovar, foder och nu dräktigheter.




Vad har ni fördjupat er mer i något, eller vad skulle ni vilja kunna mer om?

Som jag skrev i presentationen så köpte jag en ardenner hingst på 7 månader i december 2010.
Den lilla hingsten skulle jag ha kvar tills han den dagen han inte andades mer.

Alla undrade varför jag köpte en ardenner, och inte minst varför jag köpte en hingst.
Den frågan kan jag inte svara på så folk förstår. Men när jag såg hans annons på blocket så hade jag ingen annan tanke i huvudet än -"Han ska jag ha!".

Sagt och gjort, vi åkte och hämtade honom den 4:e december.
Jag var så lycklig att min bebis var hemma. Han var underbar men väldigt ohanterad.
Han var ohanterad, inte avmaskad, inte vaccinerad, inte verkad och han hade löss.

Jag visste att han skulle bli något, han hade en genomsnällhet som få hästar har.
Han fick iallafall gå med Ella första halvåret och efter det fick alla gå tillsammans. Thea tyckte verkligen inte om Rugge och varje chans hon fick så läxade hon upp honom. Han är otroligt dumsnäll och det tyckte inte Thea om.

När Rugge väl växte upp så fick jag börja separera honom från tjejerna vid brunst. Det var mitt första misstag.
Han blev ohanterlig och sprang ilsket mot människorna som kom in i hans hage.

Han menade inget illa, det vet jag idag. Han ville bara få bort den konstiga känslan han fått när han gått själv.

Förstå själva att bli avskärmade från alla kontakt med sin egen ras. De enda som riktigt förstår en.
Så fort brunsten var över så blev Rugge sig själv igen.

Sista månadena innan Rugge såldes så var han helt underbar.
Han gick att leda utan problem, han älskade att stå i hagen och bli kliad, han älskade att pussas och mysa.
Det bästa han visste var att leka! Leka tillsammans med mig och tjejerna. Vi kunde springa runt i hagen hur länge som helst.

Jag ville egentligen inte sälja min fina hingst, pappan till Ellas föl. Min första egenköpta häst. Den killen som alltid kommer vara kvar i mitt hjärta. Men mina leder satt stopp för att ha en stor, tung unghingst. Jag hade inget annat val.
Rugge bor nu uppe i Umeå med världens bästa ägare, som gör allt för att få det att funka. Hon gör allt för sina hästar och försöker, som jag, göra det så naturligt för dem som möjligt.
Men när man vill ha hästar naturligt så får man OTROLIGT mycket skit! Alla går emot en och tror sig veta bäst om andras hästar. Hästfolk är så dömande.
Just nu har Rugges ägare fått massa skit för att hon har sina hästar tillsammans. En hingst, en vallack och ett sto. Det har kommit fram att Rugge kommer döda vallacken och att stoet kommer döda någon människa i ren panik.
Sen när händer det?!

I det vilda så finns det tre olika flockar. Stoflock, hingstflock och flock med en hingst och flera ston.
Rugge är än så pass ung att han skulle vara i en hingstflock och där leker de, skyddar varandra och förbereder varandra inför framtiden. Hästar dödar inte. Visst, de kan bråka, men de dödar inte!

Visst finns det många hingstar som är "elaka", "ohanterliga" och "ilskna". Men det är något människan har skapat!
Så fort en hingst har en flock så är deras största instinkt att skydda.
Rugge har sin flock nu med en vallack och ett sto. Han kommer inte att döda någon som är hans flock.

Jag hoppas att fler öppnar upp ögonen och förstår att de flesta hingstar är underbara individer, det är bara dagens hästhållning och människorna som förstör dem.

Varning för bildbomb. Men man hinner ta ganska många bilder på två år :)

Jag har som sagt varit hästtjej i stort sett hela livet. Jag brinner för mina hästar, jag lever för mina hästar.

Tills fram till något år sedan så har jag alltid varit hoppintresserad. Jag ville ha smäckra halvblod som kunde hoppa hööögt!
När jag fick Ella så hoppade jag rätt mycket i början, när vi hade ridhus, vi hoppade aldrig under 80 cm och vårat rekord ligger runt 1.20.
Detta med en fet ponny, utan muskler, som hade dåligt anpassad sadel och för långt tjockt bett. En ponny som inte blivit riden ordentligt på över fyra månader. Jag mår helt ärligt dåligt när jag tänker tillbaka på våra första månader.
När vi väl flyttade från ridskolan så märkte jag att hon inte gick att rida på, varken ute eller på banan, ännu mindre hoppa.
Hon drog upp huvudet med helspänd kropp och skulle absolut inte slappna av. Inte ens i skritten...

Mamma pratade runt och det slutade med att hon köpte en barbackagjord och ett hackamore till mig.
Det fanns inte ett enda bett som Ella trivdes på och det fanns ingen sadel som satt bra på den feta ponnyn som även är överbyggd. Visst fanns det bett som hon gick bättre på, tex. tvådelat pelham, men hon ville inte acceptera att ha något i munnen.

Vi började jobba från marken. Komma närmare varandra. Bygga upp muskler utan ryttare.
Några gånger i veckan red vi ut på långa skritturer och bara njöt. Vi red ut barbacka i bara grimma och ett grimskaft. Vi klättrade i skogen. Vi blev vänner.

Idag känner jag att jag har världens bästa vän, och hon heter Ella.
Hon blir alltid glad när hon ser mig, hon försöker alltid göra sitt bästa, även om hon ofta har lite för mycket krut.

I framtiden vill jag kunna bygga upp trevliga relationer tmed andra hästar. Jag vill kunna fördjupa mig mer inom ridningen och jag vill inte vara indelad i någon klass. Jag vill inte vara varken hopp- eller dressyrmänniska. Trav- eller galoppmänniska. Jag vill vara ETT med hästen.

När jag känner mig redo vill jag starta en liten verksamhet. En lärorik plats där man får lika mycket teori som ridning. Där man lär sig om hästen som individ och hur man gör för att utvecklas som människa med sin häst.
En plats där hästarna går på lösdrift i stora kupperade hagar i en stor flock. Fri tillgång till foder och stora ligghallar.

Jag hoppas att jag en dag kommer lämna ett avtryck här på jorden.
Jag vill visa vem jag är och vad jag går för!

Ella ca 2 månader efter jag fått henne.

Ella i januari.

Eftersom att det är så många som kikat in här idag så tänkte jag göra en kort presentation om mig och hästarna!

Jag heter Johanna, är 21 år och bor i Klockrike som ligger i Östergötland.
Jag är ursprungligen från Ludvika, Dalarna, men flyttade hit för 3 år sedan till min pojkvän(Christoffer) sedan 4,5 år tillbaka.
Jag har ridit ända sedan jag var nio år och har ridit på ridskola i ca 5 år, annars har det varit sköthästar osv.
Just nu bor vi på min sambos morfars gård och har eget hus. I huset bor även våran hund Elliot och Christoffers mammas katt som hon lämnade när hon flyttade härifrån.
På gården har vi en gammal ko- och grisladugård som vi byggde om till stall för tre år sedan.
I stallet finns nu två boxar och i dem står min ponny Ella och min bästa väns häst Thea.
Vi har stora hagar, 1 liten ligghall och 2 lite större ligghallar.
Hästarna går ute dygnet runt i ca 9 månader om året och resten av tiden står de uppstallade.
Båda hästarna går barfota och har fri tillgång på halm(vinter/vår/höst).

Cinderella, kallas Ella till vardags, är min D-ponny på 10-16 år som jag fick 1 maj 2009.
Hon är tysk import med okänd stam och gick som ridskoleponny i ca 2-3 år innan jag fick henne.
Ella var väldigt svår att rida i början och jag märkte ganska snabbt att de närmaste månadena skulle bli riktigt jobbiga!
Allt eftersom släppte spänningarna och hon började bygga på väldigt fina muskler.
Efter ca ett år så valde jag att flytta från mitt dåvarande stall då stallägaren och jag inte kom överens.
Jag och min kompis Lisa red/åkte moppe ca 2 mil in till hennes stall, som hon så snällt fixade in mig och Ella i.
Detta var bland det bästa jag gjort Ella!
Ella skulle stå i Theas hage. Jag trodde att det skulle gå riktigt dåligt ,då Ella är sjukt låg i rang och blivit rejält mobbad av de andra hästarna, men Thea tog Ella under sina vingar och de har varit bästisar enda sedan dess.

Då Lisa skulle börja skolan så tog jag Thea på foder och hon fick hänga med ner till Klockrike när vi flyttade.
Efter ca 9 månader så fick jag lämna tillbaka Thea då jag hade köpt en liten ardennerhingst, på 7 mån, vid namn Rugent.
Thea kom sedan tillbaka efter ca 3-4 månader då Lisa skulle flytta till Uppsala, och vi kom överens om att Thea skulle stå här gratis och hon fick köpa allt runt omkring.
Rugent stod hos mig i nästan två år innan han fick en ny ägare. Han är nu tre år och nyligen kastrerad. Det är honom Ella blev betäckt av.

Hoppas denna presentation blev bra och om ni undrar något så är det bara att fråga på!

Ella

Nu har jag varit ganska frånvarande här ett tag, och om jag ska vara ärlig så har jag varit ganska frånvarande vad gäller ALLT.

Min plan var ju att sätta igång Thea ordentligt, jag gjorde till och med ett helt träningschema för januari.  Snart är januari slut och jag har ännu inte satt igång henne.
Jag var ute och red en lång skogstur med henne för snart två veckor sedan men efter det så har jag varit tvungen att komma ikapp i skolan och förra helgen blev jag sjuk.
Jag hoppas kunna komma igång så snart som möjligt men jag vet inte om det kommer hända.
Det är nog inte många som vet det men jag har otroligt dåliga leder sedan ca 6 år tillbaka och det blir bara värre och värre för varje år. För några månader sedan började jag få huvudvärk/migrän dagligen och min högra axel har pajat.
Det börjar kännas lite så att JAG bara kommer att hålla för skogsridning, vilket ni kan förstå är inte så himla kul.
Jag älskar att utvecklas tillsammans med hästarna, men just nu känner jag inte att det är möjligt.
För någon vecka sedan så fick jag mina repgrimmor jag beställt och jag kände att NU ska jag komma igång med "NH", träna Ella från grunden, komma närmare Thea. UTVECKLAS!

Till råga på allt så känner jag att min stundent är lååångt borta och jag tror inte att jag kommer att gå ut skolan med ett slutbetyg. Det känns helt sjukt att jag, efter 6 år, inte kunnat göra klart 1250 p i gymnasiet.
Jag är snart 21 och har inte gått ut gymnasiet.
Mina tankar börjar bollas om att jag inte kommer kunna göra det jag alltid drömt om. Starta egen verksamhet men inriktning teori, ridning och läger. Att utbilda mig till hovvårdsspecialist är något jag måste börja lägga på hyllan.

Jag orkar knappt gå upp ur sängen för det enda jag får veta då är hur värdelös jag är som inte kan göra något!
Jag har absolut DRIVET till att göra saker, men min kropp säger emot mig i allt jag gör. Även att gå ut med hunden i 10 min är en utmaning för mig och jag måste hela tiden pressa mig själv/min kropp för att ens kunna göra något överhuvudtaget.

Just nu vill jag bara bävra in mig i huset och kasta bort mitt liv. Hoppas på att min sambo kan hitta ett bra jobb så jag bara kan ligga i soffan hela dagarna.

Jag hoppas INNERLIGT att min livskraft kommer tillbaka igen. Jag vill verkligen känna mig som en normal människa igen!

Den 29:e ska jag på evk på skolan igen. Det är absolut det jag behöver just nu. Ännu mera skit  från skolan som jag trodde skulle hjälpa mig!

Mina fina. Sofia, Thea och Ella!

Nu låter jag säkert jättedeppig, och ja, det är precis vad jag är.

Jag hade tänkt börja rida Thea redan igår men istället fick jag åka till både hit och dit, och när jag väl kom hem så var det mörkt.

Det är riktigt fint väder nu, hela 15 grader på solsidan av huset, så det var nog tur att jag väntade med ridningen tills idag!
Efter ridturen så tänkte jag sätta mig ner och skriva ett litet "igångsättningsschema", annars vet jag att jag inte kommer hålla igång ridningen.
Det känns lite tråkigt att behöva skriva ett schema, men det är verkligen enda sättet för mig att ta mig upp på hästryggen. När man har ett schema så ser man klart och tydligt sina konekvenser ifall man missar en dags träning, och det är precis vad jag behöver... Den extra pushen.

Det var ett tag sedan.

Nu har julen gått förbi och vi är inne på ett nytt år.
I år fyller både jag och Ella hela 21(!!!!!) år.

Nu när Ella troligtvis är dräktig så har jag och Lisa kommit överens att jag ska börja sätta igång Thea, för sista gången förhoppningsvis!
Jag ska nu skritta ut i några veckor för att sedan börja med korta galopper i omgångar, allt detta under rakställning = ute i skog och mark.
Ska bli riktigt spännande att börja rida Thea på riktigt igen. Det var ett tag sedan.
Jag siktar på att kunn rida ett LB dressyrprogram, och kanske hoppa någon låg bana, innan slutet av sommaren.

Nu kommer alltså bloggen handla om Thea och hennes utveckling!
Självklart kommer jag uppdatera om Ella med, men troligtvis inget om ridning...





Hörs i framtiden!

Idag tänkte jag åka in till Ikano-huset som är Linköping största shoppingcenter.
Jag har inte kunnat köpa julklappar än så jag tänkte passa på idag!

Om jag hinner när jag kommer hem så ska jag rida en barbackatur på Ella, för det är väl så mycket jag vågar göra.

Jag har även hittat ett preggo-test till hästar som jag tänkte beställa hem i januari då jag har lite mer pengar.
Jag vet inte vilket som är smidigast, kiss-test eller blod-test. Båda kan man göra själv hemma för 370 kr + frakt och fakturaavgift.

Om någon känner att dem vill hjälpa mig så får ni gärna gå in på den här hemsidan ---> HÄR

Ella har börjat bete sig så konstigt på sista tiden. Hon är riktigt aggressiv mot Thea, hon "ser spöken" i stallet, hon tycker att det jättegosigt att bli borstat i boxen och nu har hon även börjat gnägga efter mig så fort jag kliver utanför husdörren på kvällen.
Jag har kännt mellan naveln och juvrena på henne, det är där man känner sparkar och fosterrörelser, men jag har inte kännt något än. Tydligen så ska man kunna börja känna sparkar redan efter 190 dagar. Det jobbiga med ifall hon är dräktig är att jag har ingen aning om vilket dygn hon är på och om jag har otur så fölar hon redan i början av året.
Det ultimata vore om hon kunde föla på sommaren, ute, och jag kan sova i ett tält utanför hagen. Jag har inga planer alls på att vaka i ett svinkallt(inte riktigt, men nästan) stall och behöva slå ut väggen mellan Ellas och Rugges gamla box.
När jag har surfat runt på Bukefalos så har jag även fått reda på att det är LAG att vaka när stoet ska föla, vilket är förstås logiskt med tanke på hur mycket som kan gå fel och att man ska hålla reda på efterbörden osv, MEN jag har inte heller några planer på att köpa foal-cams och allt vad det nu heter. Det är riktigt äckligt dyrt, och speciellt när man troligtvis bara kommer använda den en gång!

Det jag även har tänkt på är ifall Rugge verkligen var könsmogen i somras, han var alltså då 2 år.
Vad jag har förstått så blir hingstar könsmogna redan vid ett års ålder, men jag kanske har missuppfattat det hela?
Redan när Rugge var ett år så hoppade han upp på Ella, utan snoppen framme, och hon hade inga som helst problem med det. Jag vet när Ella stod i Ludvika och fick gå med en valack som försökte betäcka henne så blev hon riktigt förbannad och det slutade med att de inte fick vara hagkopisar mer.
I somras när Rugge hoppade upp så gjorde han det hellre på Ellas mage, från sidan. Så gör dem väl inte barn? Haha
Jag vet ju dock inte vad dem gör på natten så det kan ju mycket väl hänt att han betäckte då.
Något mer jag lärt mig genom Bukefalos är att ston kan brunsta även fast de är dräktiga, och det är INTE något jag lärt mig. I somras så trodde jag att varken Ella eller Thea var dräktiga då de brunstade, men det kan ju alltså vara fel.
Något som skulle bli jobbigt är om både Ella och Thea är dräktiga, visst skulle det vara roligt, men så jobbigt det skulle bli!
Egentligen är det väl något jag önskat, längst bak i hjärnkontoret, och det skulle vara helt underbart att se två fölisar leka tillsammans med de två underbaraste hästmammorna i världen.

Nej... Nu måste jag verkligen åka in till stan innan alla har slutat jobba och det inte finns några parkeringsplatser!